Kort och gott Kix

Sov gott Kix!

2009-04-15T00:16:00.002+02:00

Det är läggdags för Kix. Hon vaknade på andra sidan i morse och bestämde sig för att bli vuxen, men lika kaxig, kanske lite mer professionell och heta Christin Persson, journalist.

Hädanefter kommer jag att blogga här. Rss:a nu, jetzt, bums!

Gonatt!

KIx on Speed

2009-04-06T17:40:00.002+02:00

Har gjort nedslag hos grävgruppen och skrivit ut 5000 tecken om det, allt på en måndagförmiddag. Laddade in Lisa Ekdahl i iPoden. Fridfullt, tänkte jag, på promenaden till oljehamnen och Hallbergs plåt där jag skulle hämta min ihoplappade Felicia.

Fridfullt ja, ända tills jag blev förföljd av en mystisk och skum yngling med plastpåse i handen. Sprang förbi min egen bil utan att se den. Betalade de 2140 kronorna jag hade kontant i plånkan, körde därifrån. Skärrad Kix bakom ratten = motorrusningar. Rantat ner några stödord om Ekdahl. Nu inladdning av nästa Lisa, Nilsson alltså. Fridfullt, tänker jag, på tåget till Helsingborg och Dunkers, där hon spelar. Undrar vad som händer härnäst...

Upp med ångan, inte få punka nu!

2009-04-02T19:08:00.002+02:00

Jag fick min f-skattsedel i dag. Och utbrast ett rusigt Jaaaaa! över att jag i teorin ska tjäna pengar i egen firma på "litterär och konstnärlig verksamhet", som det heter.

Sedan öppnade jag nästa brev från Skatteverket, som berättade att jag ska betala 70 lax i preliminär skatt i år fördelat på några månader från augusti. Gulp! Har redan hunnit få ett "nej, kanske i höst" av en redaktör också. Lågkonjunktur, besparingar. Dubbelgulp!

En timme efter att jag öppnat mina brev satt jag och tog en kaffe och en lucky på Värnhemstorget. En hipstersnubbe gjorde backflips på trapporna med sin bmx. Sen fick han punka. Petade lite på däcket medan luften gick ur. Han fick leda cykeln över torget med tillkämpat rak rygg.

Preliminär skatt... nej tack... PFFFfffffffffffffff.

Men nej, inte få punka nu. Dags att börja jobba. Let´s rawk!

Morfar

2009-04-01T14:57:00.002+02:00

...nej, inte som i min moders fader, utan som i metamorfos. Jag journalisten håller gradvis och smygande på att förvandlas till informatör, åtminstone till det yttre. Jag har fortfarande en gnutta Anakin Skywalker i mig. I have not completely crossed over to the dark side.

Som alla webbredaktörer födda på 80-talet bär jag scarves (detta samband är förresten statistiskt säkerställt av webbredaktör tillika sociolog Andreas Mattsson, nej inte Popsicle) och jag har fortfarande bomullsskor.

Men tecknen är tydliga. Den kritstrecksrandiga kavajen har åkt fram. Informationschefen tyckte att jag var fin i den. Och i dag, för första gången, tog jag med mig pumps att ha under skrivbordet och som jag bytte om till när jag intervjuade SDS-koncernens nytillträdde ekonomichef uppe på tolvan. Jag undrar var detta kommer sluta. Hör väsande andning i mitt huvud.

Konsumismens vår är här

2009-03-19T19:04:00.006+01:00

En man blev skadad av en plexiglas-skiva som föll tjugo meter. Tonårstjejer med vild blick och öppningsrabatter i sikte stormade kravallstaketen med större beslutsamhet än 100 AFA-anhängare på Nørrebro.

Jag visste detta och tänkte hålla mig borta, men nyfikenheten tog överhanden. Med ett krampaktigt tag runt min vän Andreas arm tog jag steget in bland massorna på det nyöppnade varuhuset Entré.

Var det stort och snyggt och ljust? Javisst. Är det tråkigare än Kappahl? Tja, det blir ju en svår jämförelse men Kappahl finns där. Men sammanfattningsvis kan man säga att det är ett Nova Lund i Malmö, utan Topshop!

Det har gjorts minst två missar i butiksutbudet. Det är för mig obegripligt att varken Topshop eller Urban Outfitters finns i Malmö. Och ännu mer att ingen av dem öppnat här.

Men jag kan gnälla hur mycket jag vill. Oundvikligen har det rullat in mycket pengar i Malmös Debenhams redan i dag, och mer lär det bli efter löning och när folk fått vanan och hittar.

Själv skulle jag absolut inte köpa någonting. Började sen (som jag gör varje vår) snegla på årets utbud av jesus-sandaler. Och kom hem med ett par svarta poppiga lågskor i bomull och ett par svarta, matta och skyhöga pumps som liknar de från Filippa K som jag suktade efter hela förra året. Hur gick det till? Nåja, vårens skofix har uppnåtts för totalt 678 kronor.

I morgon är det vårdagjämning. På Värnhem kvittrar konsumismens småfåglar till ännu en gryning.

Omgjort

2009-03-13T13:49:00.002+01:00

Det har varit så mycket redesign runtomkring mig nu att jag tänkte att det var dags här också. Så, ny mall och en twitterfeed i spalten. Har också hittat till nanoblogg.se där man bloggar med bara ett ord. Mitt första inlägg blev: lönt.

Mikrobloggandet tar över

2009-03-10T23:45:00.004+01:00

Det går sådär för mig med bloggy och jaiku men twitter är hett. Det är ju så enkelt, kort och koncist. Skrattade i tio minuter åt Karl Lagerfelds snustorra kommentarer. White gubbe-snoop dogg i modevärlden. "Persnickety" är ett ord som jag vill använda mer. Och så en tiny url på det och det är fixt och färdigt.

Ni vet väl var ni hittar mig?

Russki afton

2009-03-08T20:01:00.010+01:00

Tänkte damma av mitt en gång tidigare prövade bloggkoncept: soppa och musik.

I juni förra året skrev jag om den sköna svenska jazzplattan "Stretching a portfolio" av Karl-Martin Almqvist-quartet. En skiva (och framförallt ett konvolut) som passar ypperligt tillsammans med en krämig spenatsoppa med ägg i. Läs inlägget och receptet här.

I kväll fick jag ett ryskt infall och eftersom jag hade en lite mer än halvfull påse rödbetor i kylen så blev det borstj efter eget recept och Regina Spektors "Begin to hope" i cd-spelaren. Skivan har några år på nacken och inget nytt verkar vara på gång.

Men hon spelar på Hultsfred i sommar enligt hennes hemsida. Sömnig Pampas-spelning mitt på dagen är att vänta sig.

Nåväl, här är soppan:

(2 personer)

10-talet färska rödbetor

2 stora morötter

1/2 purjolök

1 klyfta vitlök

olivolja

1 buljongtärning (ox- eller grönsaks-)

1 liter vatten

3 lagerblad

salt, peppar

1 msk hallonbalsamvinäger

1/2 msk honung

Strimla purjolöken, hacka vitlöken och fräs i lite olivolja i en gryta. Skär rödbetorna och morötterna i smala strimlor och låt fräsa med i någon minut. Tillsätt vatten, buljong och lagerblad och låt det koka ihop tills grönsakerna är mjuka och soppan har fått en rund smak. Smaka av med salt och peppar samt hallonbalsamvinäger och lite honung. Voilá, en härlig rysk borstj med en urban knorr. Just det, toppa med crème fraiche och om man glömde köpa det så kan man köra hemkunskapstricket och låta naturell yoghurt rinna av genom ett melittafilter.

Sunkig mobilbild på smarrig soppa

Och vill man nu fortsätta på jazztemat och bli ytterligare lite rysk så funkar Jan Johanssons "Jazz på ryska" såklart alldeles utmärkt.

On a clash with youtube

2009-03-07T11:52:00.008+01:00

Är lite sur på Youtube, eller snarare The Clash (och de som håller hårt i pengapåsen som låtarna genererar) som inte låter mig bädda in vare sig videon till London Calling eller den helt underbara och lätt absurda videon till Rock the Casbah med ett livs levande bältdjur som springer omkring och två dansande figurer föreställande en arabisk knösus och chassidisk jude med varsin ölflaska i. Ni får tyvärr nöja er med länkar.

Bältdjur (Dasypus novemcinctus)

Tänker förbli kryptisk med varför jag puffar med just de två låtarna. Men fråga gärna.

Hanna Fahls tetrisfilt

2009-03-05T20:36:00.010+01:00

WOW!!!!

Här snackar vi om ett virkningsprojekt som imponerar, stort! P3 Populärs programledare Hanna Fahl har virkat en tetrisfilt. För mig som är handarbetsnörd sedan barnsben och som dessutom än i dag lätt kan sitta fyra timmar i sträck och spela Tetris på mitt 8-bitars Nintendo är detta drömprojektet.

Hon ska ha lagt 1 500 spänn på garn och den verkar ha tagit en dryg månad att göra. Undrar om Hanna Fahl självkör eller om hon virkar i sändning? Hon har dessutom stickat en pacmansjal.

Själv har jag inte virkat på år så om jag börjar nu är jag kanske klar lagom till nästa vinter.

Foto: Hanna Fahl

Men som en av kommentatorerna säger: Jägarns vad fint!

sömnlös eller däckfärdig, åtminstone gnällig

2009-03-03T20:55:00.009+01:00

Efter en dag med Sharepointseminarium på Malmö Arena, tokmatning av intranätet, intervju med två jäktade kultur- och nöjeschefer, personalinfo med tårta och seneftermiddags-stressat tangentrasslande så sitter jag nu och skriver veckans recension.

Risken är överhängande att fingrarna fastnar på zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

I lördags var problemet det motsatta. Jag har en granne. Han är cirka 25 år gammal, ungkarl - med usel hårdrockssmak, feta högtalare samt ett högljutt sportintresse. Och hans likasinnade kompisgäng hänger gärna och ofta i vardagsrummet som ligger vägg i vägg med mitt sovrum, helst när jag ska sova. *tandagnissel*

Glöm kvasten i taket/väggen. Musikskribent som jag är, tog jag helt spontant fram 1001 album du måste höra innan du dör, en respektingivande tegelsten även när det gäller ljudfortplantning genom tegelvägg från 1923.

Men när resultatet trots allt uteblev (ignoranta slyngel!) så tog jag till mina täta lurar och min jag kan inte sova-spellista i itunes. Tänkte dela med mig av den i form av en spotifylista.

Spotify är trist nog väldigt svajig vad gäller utbudet men här är kortversionen.

Burning är en perfekt ingång som norskpoppig partylåt men tar ändå ner stresspulsen efter grannens sleaze- och hammerfallorgie. Resten av spåren talar för sig själva.

I min lista men inte på spotify finns även:

Eleni Mandell - Moonglow, Lamp low (mp3-bloggen hypem)

Esperanza Spalding - Ponta de Areia (imeem)

Hela albumet April med Sun Kil Moon (myspace)

Sov gott!

Absorberad beroende blottare?

2009-03-02T21:46:00.003+01:00

Stört! Det första jag gör när jag kommer hem är att gå online på msn, fb och Twitter. Trots att jag har suttit vid jobbdatorn i åtta timmar och varit på en intressant Skiftesföreläsning och frågestund om "Social exhibitionism - offentlig intimitet i de nya mediernas spår" som varade i två timmar.

Och just därför ska jag ta fasta på budskapet i veckans bästa artikel: koppla ner och göra ingenting.

Ska...bara...twittra lite först.

Tellier på googlespeak

2009-02-08T18:01:00.006+01:00

Google Translate är en rolig liten historia med dubbla användningsområden. Verktyget ger en ungefärlig översättning mellan en rad olika språk, vilket torde vara huvudpoängen. Men eftersom alla indianer inte sitter i kanoten får man sig också ett gott skratt av dess förslag. Goda skratt bjöd även Sébastien Tellier på i går under KB-spelningen. Och eftersom han skrivit låten Fantino till Sofia Coppolas film Lost in Translation så tänkte jag att det kunde vara kul att publicera min recension även här, fast översatt till Googlespeak. Enjoy!

"Le frankofili, as we call it"
One hour after the Emilia and Alcazar moved on to the Globe, so was last year's most relaxed Eurovision participant on KB's scene in Malmö. Sébastien Tellier arrived but CART and badboll but with the characteristic sunglasses, a hand that went through the wispy hair and a royal vinkning.
Find "Divine" was cleared of early and semi-tough in Riviera glass-bottling.
But it would be too easy and unfair to place Tellier in schlager swamp. 34-year-old, as compared to Serge Gainsbourg, playing in the finest of French leagues. The containing Daft Punk, Air (who discovered him) and Phoenix, which makes us frankofiler to enjoy.
That he places he and the three talented musicians compliment by a wide margin. In the songs, he is a serious musician in fingerspetsarna. Together they delivered sylvass dance atmosphere of "Fingers of Steel" and the audience the magic of the work "La Ritournelle" from debut album "L'incroyable Veritas".
Between the songs, however, is Sébastien Tellier a beard freak taking glutenous sip white wine and hatches from the frogs on a conveyor belt. But with the casual French mining will he get away with everything.
"Le frankofili, as we call it," he says with a armviftning.
The regular set ended with "L'amour et violence, love and violence. Tellier bathed in red light from the headlamps and the calm intro week was placed on the SAD French. Komplett musicians showed up one by one from the shade and strengthened his game with creeping synthesizers and drums to an electronic epic in rococo style.
When the song tonades down Tellier rolled up on the belly of the piano with your feet together and dodged vinglaset at fotändan. Another strange still lifes from this POSEUR, before he DEEP fell to the floor and was lying.
Five minutes later he re-bouncing of the piano, began an obscene play with the microphone and took finally posen who wrote the 70s porn king with one leg up on a final stage. Is a disgusted or fascinated by Sébastien Tellier? Both. Quatre poin!

Christin Perssons eviga ögonblick

2009-02-07T11:50:00.009+01:00

Såg Maria Larssons eviga ögonblick i går. Och fascinerades. För det är något speciellt med gamla bilder. Min mor har en hel vägg med gamla härliga svartvita foton på sig själv, syskonen och mormor och morfar.

Det är lätt att ta dem för givna, som vilka bilder som helst. Men Jan Troells ord i (den numera obligatoriska extradokumentären) på dvd:n fastnade. "Det där undret med att fotografera finns inte på samma sätt i dag när man fotograferar digitalt". Visst är han aningen finkultur-förmäten och konservativ men han har en poäng. Jag tar aldrig det där koncentrerade andetaget när jag ska knäppa en bild med min EOS 450D. För jag kan ju slösa, som Troells motpol, it-gurun Chris Anderson skulle säga.

Jag kan se bilden av min busiga mamma i tio års åldern. Hon sitter på huk på en sommargräsmatta och skrattar. Skuggorna och ljuset på hennes kinder och bara knän är perfekt fångade och jag vet att fotografen hade en chans att fånga det.

(Hade velat slänga upp den här nu men där är ju kruxet med gamla bilder att jag måste ta ut dem ur sin ram, scanna, ladda upp.)

Men jag är sugen på en gammal lådkamera att leka loss med. Jag är inte tät just nu så den måste vara billig.

Indiepopvarianten är en Holga. Men där tycker min personlige vintagekamerarådgivare Henrik att: "då kan du lika gärna köpa en bra kamera för samma pengar och smeta fett på linsen".

Så det lutar åt en Zeiss Contessa, kanske en Agfa Isolette eller en Rolleicord. Mot blocket!

Att vara med i alla kanaler

2009-02-06T13:48:00.018+01:00

Min nya chef pratar ungefär fem gånger om dagen om att jobba i tre kanaler; papper, webb och mobil. Det börjar bli ett mantra.

Låt mig förtydliga. Jag har ett vik på Sydsvenskans informationsavdelning och skriver för intranätet. Och ambitiöst hurtig och ny på jobbet som jag är så snackade jag till mig att få rapportera från Media Evolution där tidningen var medarrangör. Det gav mig en tankeställare om dagens krav, framförallt på journalister, att vara med överallt och hela tiden.

För plötsligt var jag framme på Luftkastellet efter en cykeltur på 11,2 kilometer med Animal Collectives fantastiska Merriweather Post Pavilion (Spotify) i öronen. Och där stod jag, duggregnsfuktig och andfådd mitt bland ett överflöd av trendiga tjocka svarta bågar, med en uppkopplad bambusermobil tryckt i nyllet. "Rakt ut på webben!" sa Newsdesks Kristofer Björkman på bred nollåttska och pytsade ut en iphonebild från salen på flickr. Framför mig stod en perfekt stajlad Ebba von Sydow.

Lilla My-knuten heter von Sydow i efternamn

"Vad gör jag här?", tänkte jag panikartat. För det har ju slagit mig att jag är en late adopter, en sengångare eller som djuret heter på engelska (mycket roligare): a three toed sloth.

Ok, jag har tio tår, men jag är oftast hopplöst sen och känner mest för att koppla ner. Har jobbat på en av Sveriges ledande webbredaktioner i drygt ett år och haft en otroligt peppande och energisk sufflös i Sandrina som föreslagit: "starta en it-blogg" och "skriv om Spotify", långt innan Lilla gumman startades och medan Spotify bara fanns som beta. Men icke.

När folk jaikuar en gång i timmen, börjar citera Same Same But Different på redaktionen och berättar om stressen med att kolla sina 300 blogginlägg per dag via rss så vill jag bara använda mina tre klor och långsamt kravla mig upp i ett skyddande lövverk.

Jag hörde häromdagen att bara genom att läsa en papperstidning en söndagsmorgon så tar vi emot lika mycket information som en person levandes på 1600-talet fick under hela sitt liv. I dag filtrerar hjärnan bort 90 procent av alla sinnesintryck för den orkar inte ta in allt.

Jag är turligt nog inte ensam. NY Times freakonomicsblogg sökte för ett tag sen råd till kroniska late adopters som sig själv. Men han kanske har kommit ikapp.

Kanske håller jag till och med på att få upp hastigheten. Jag sitter trots allt här med mitt mobila bredband, har just mikrobloggat på Twitter om att jag långbloggar här (och nu skrev jag ju här om mitt mikrobloggande). Det är en nätbaserad korsbefruktning som ligger helt rätt i tiden, och som nog bara har börjat. För att citera Pia Rehnquist, chef för Sydsvenskans ekonomiredaktion, på ME häromdagen: "De flesta av oss som är här kanske inte är loket som leder utvecklingen, men vi visar att vi är med på tåget."

Själv bloggar jag från min säng, med ett leende på läpparna. Och jag sneglar ut från lövverket då och då när jag känner för det, utan stress.

sengångare (folivora)

x-kultur

2009-01-24T15:30:00.012+01:00

Kom att tänka på det här med att visa ömhet och känslor i sociala medier. Och hur det kan skilja sig från land till land och respektive kultur. Alla är vi väl vana vid att avsluta en chattsession med en kram eller puss. Eller att man visar att man gör något med asterisker som *kramar om* eller *längtar*.

Men de senaste veckorna har jag kommit i kontakt med den engelska x-kulturen. Istället för en kram (a hug), ett x. En puss är lika med xx. Tre x och du får sex. Det hela står uppenbart i direkt korrelation till det amerikanska etappsystemet i relationer med first base, second base och third base.

Här måste jag förresten flika in den fantastiska sekvensen från musiklistprogrammet Kvällstoppen (nej, inte originalversionen utan Per Sinding Larsens och Fredrik Lindströms från år 2000) där Fredrik Lindström påstår att basebollkepsen som huvudbonad inte har något med sporten att göra utan syftar till begreppet fourth base, "alltså att ha analsex", som han viskar lite blygt till psl med en utzoomad kamera över studion. (Cirka 7.30 minuter in i klippet).

Men åter till x-kulturen. Hur gör man då när man är upp över öronen förälskad och kärleken bara sprutar ur öronen? Lätt! Bara att hålla inne tangenten: xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx!

HUR KUL ÄR DET? Här får man också vara försiktig så att man inte träffar tangenten bredvid. Då kan man framstå som ganska ointresserad: zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Men om jag då skulle vara lite etnocentrisk och skriva *kiss* istället istället så skulle det dels bli jobbigt för mig själv att syfta till toalettsysslan och lite för mycket hårdsminkad 70-talsrock för mottagaren. Ett svåröverstigligt problem. Hmmm, om någon har ett förslag på lösning så meddela gärna i form av en kommentar.

Bra kulturlänkar på nätet

2009-01-23T20:10:00.004+01:00

Ok, skriiiiv då, du krampande bloggare! Bara skriv. Så där ja. I dag blev mitt uppdrag att sammanställa nöjets stora uppslag i fredagsbilagan för nätet. Med ett vanligt plockuppslag brukar det ta en halvtimme, timme. I dag tog det två och en halv eftersom jobbet var en guide med tips på kultursajter på nätet. (Kolla hela här.) Och ska man publicera det på hd.se så ska det hyperlänkas. Och oj, vad jag hyperlänkade! Fördelen med det var ju också att jag var tvungen att besöka alla sidor. Där fanns en del guldkorn och sajter som gjorde mig nyfiken. Som till exempel e-flux.com om samtidskonst, lätt prettiga cineastbloggen weirdscience och en drös musiksajter förutom de jag själv tipsade om till jobbet.

För övrigt så riktigt kliar det i mig efter att se Waltz with Bashir, vars fantastiska bilder dykt upp överallt i veckan i samband med Göteborgs filmfestival. Hörde jag någon viska piratebay? Schhhh...

Trosbekännelsen och dödssynden

2009-01-18T00:17:00.005+01:00

De senaste dagarna har handlat mycket om att fullborda cirkeln, hålla balansen eller åtminstone täcka hela spektrat.

I onsdags flyttade Alfred. Det var den 14 januari och det skulle ha varit vår tre-årsdag. Ett skumt sammanträffande som kan få vilken yogi som helst att börja jiddra om fullbordandet av cirklar. Och egentligen är det ju precis vad det var.

Så i dag var det dags för nästa andliga eller åtminstone bibliska upplevelse av att täcka hela spektrat. Jag, som sällan går i kyrkan och definitivt inte kunnat fader vår utantill sedan jag var 14, plockade fram halsbandet med konfirmandkorset som accessoar till klänningen från motelrocks och gick på dop. Jag är förvisso konfirmerad men allt annat en renodlat kristen och det kändes märkligt att läsa trosbekännelsen. När prästen la betoningen på "en helig allmännelig kyrka" kände jag att något skav i mig och min egen övertygelse som är ett mishmash av spiritualitet. Den där känslan av "Gud" kan ju finnas i en svensk protestantisk gudstjänst, i utandningen i en svår yogaposition, i vinden på en strand i Marocko eller i stegringen av en fantastisk electromix när man inte längre behöver tänka på hur man dansar. Varje rörelse är i perfekt rytm.

Men det var ett fint dop för lilla Alice.

Dagen fortsatte från trosbekännelsen till en dödssynd: frosseri. Ingen behövde skrämma varken mig, Stefan eller Markus med sagodjuret rauhrackel. Vi frossade gladeligen i högar med kött, surkål och en meter öl tills stämningen kändes helt medeltida.

Ska försöka somna med en obehaglig bukspänning. Vad ska jag säga?

Somliga straffar gud med detsamma.

toppklippning

2009-01-09T22:57:00.004+01:00

Det är 2009, nytt år, nya friska tag och allt det där. Så jag gick till frisören och tänkte att det var dags för en toppklippning, en uppfräschning. Han drog händerna genom håret några gånger, ställde några artiga frågor om huruvida jag brukade ha det bakåt, åt sidan, mittbena? Såg inte helt nöjd ut.
Så efter tvättningen placerade han saxen i ett fast grepp, tog tag om mina stripiga längder och frågade långsamt men övertygande: Är du säker på att du vill behålla det? Jag började le med hela ansiktet och sa uppfriskat med en armviftning: nä, va fan, gör nåt kul!

Et voila!

Min vän pappa brun sa någonting om att det hör till att snagga håret när man är nyseparerad. A rite of passage. Kan stämma.
Lite Twiggy och lite Pixiecut, i dubbel bemärkelse här på filantropen Bobs dotter Pixie Geldof. Men framförallt, efter en cykeltur i regnet påminner min nya frilla om ett kärt gammalt leksaksdjur - mon chi-chin (ursprungligen stavat Monchhichis från en japansk animerad tv-serie).

Den här videon med en mon chi-chi i Stockholmsnatten är både söt, hemsk och ytterst välgjord.

Nu ska jag vänja mig vid min korta nacke och lockarna som är mer bångstyriga än på länge.

När du har fått nog...

2008-12-15T14:55:00.011+01:00

Det finns dagar, veckor, perioder, år då man jobbar och gnetar och håller humöret uppe och intalar sig att ljuset finns runt hörnet. Bara för att nå hörnet av kvarteret och snubbla på en gatsten, ner i en öppen svart brunn.

När det har hänt för femtielfte gången...

När du har fått nog...

plocka fram och läs de här böckerna (förslagsvis i nämnd ordning).

1. The Dirt - bekännelser av världens mest ökända rockband (Mötley Crue/Neil Strauss)

Du ska lyckas med bra mycket för att nå upp till de här grabbarnas sätt att förstöra sina egna och en rad andra människors liv. Kom igen när du dödat en människa, tagit en överdos och blivit dumpad i en soptunna med kanylen kvar i armen.

2. Att leva ett liv - inte vinna ett krig (Anna Kåver)

Även om man nu råkar ha dödat någon, tagit en överdos och hamnat i en soptunna. Eller om det bara känns så...ja, då får det väl vara så. Handlar om att acceptera den man är och var man befinner sig i livet och samtidigt jobba aktivt och handlingskraftigt mot sina mål. Här intervjuas författaren i SvD.

3. Eat, Pray, Love (Elizabeth Gilbert)

When all else fails, pasta, böner, kärlek och en rejäl resa till andra vyer.

4. Lessons of a lipstick queen (Poppy King)

Du har sagt upp dig från ditt jobb, eller funderar på att göra det, för du pallar helt enkelt inte längre. Gud kanske lyssnar på dig. Mannen/tjejen har lämnat dig. Om inte annat så har du gått upp tre färsk ravioli med ostsås-kilon efter Gilberts bok. Men trots utmattningen känner du

en konstig drivkraft att börja om på nytt, förverkliga den där idén som du alltid burit på. Poppy King skapade en serie läppstift som hon tyckte saknades på marknaden - när hon var 18. I boken ger hon sina tips på hur man förverkligar sina idéer.

I jakten på sportfånen Kix

2008-12-09T21:50:00.007+01:00

En hyfsat sportfånig person i min bekantskapskrets har fått mig att rannsaka mitt eget intresse för det här med lagidrott. Och jag får väl erkänna att jag mest håller skenet uppe av något (inbillat?) krav på bevandring i huruvida bröderna Abbott kommer rädda Rögle till slutspelet, eller vart Henke nu tar vägen - fransk storklubb eller helsingborgskt innebandymys? *Gäsp* Men så grävde jag fram det här gamla blogginlägget om en pisskall aprileftermiddag på Olympia och mindes att även jag kan tända på fotboll.

"Sällan, kanske aldrig, har två generationer Perssonkvinnor skrikit, svurit och låtit så gubbiga under en koncentrerad period av 90 minuter."

Jag utmanar den som mer permanent vill dra fram sportfånen i mig, ta med mig på match!
Och för er som har Kix på rss... Dra på trissor, jag bloggar för första gången på två månader. Här har inte hänt mycket, som André så gulligt påpikat ;)
Nobody knows you when you´re down and out, som bland annat Nina Simone sjöng. Och jag har varit nere för räkning, under ett täcke, ute i kylan. So I´ve kept it incognito. Men nu blåser förändringarnas friska vindar. Strömmen rör om i bottenslammet.

Felicia och Frank

2008-10-14T12:33:00.006+02:00

För ett år sedan köpte jag min bil av en man i Åhus. Då hette hon Bettan. Man kan för bövelen inte döpa en Skoda Felicia till Bettan!

Jag gav henne snabbt ett värdigt namn. Men det är old news.

En svinkall eftermiddag några månader senare köpte jag min Fram King-cykel av en annan man. Vi gjorde affär vid Pågatågstationen i Teckomatorp. I söndags insåg jag att Felicias lillebror i min fordonsfamilj också behöver ett namn. Efter en härligt bastant brunch på Southern Kitchen Café fick jag hjälp av min vän Stefan. Frank! Ett ypperligt namn och dessutom en gammal Kentlåt förknippad med ljuva högstadieminnen.

Felicia och Frank. Visst är det underbart pop-poetiskt?

Hail king Billy!

2008-10-08T12:20:00.009+02:00

Jag tror mig veta vad ni kommer att säga. Hur svårt kan det vara att städa sitt skrivbord? Pfft.

För mig har det varit en omöjlighet. Har inte orkat, kunnat eller ens sett det på ett halvår. Så läggs saker på hög, och ju högre den blir desto svårare är det att rensa i den. Och skrivbordet har varit symtomatiskt för hela mitt liv.

Så bas, nu fick det vara nog!

Med hjälp av tre organisatörer; Louise, kung Billy (och prins Benno) samt Granit börjar det nu bli ordning. Och det är väl på sin plats med en före och efter-bild.

Rå röra

2008-09-06T16:28:00.005+02:00

Det känns märkligt att kunna gå omkring utomhus i linne när allt annat runtomkring mig signalerar årstidsskifte. En hjärtekrossad vän. Att vinden faktiskt biter lite kring mina flipflop-fötter. Lågmäld och bitterljuv musik av Red House Painters-sångaren Mark Kozelek och hans Sun Kil Moon i högtalarna. I kväll välkomnar jag kortare dagar och gula löv med en riktig höstmåltid. Om några timmar blir det mustig renskavsgryta med kantareller, pressad potatis och lingon rårörda med mycket socker och kärlek.

Ta ner tempot några knop. Nu är det höst.

Sårad manlighet

2008-08-28T21:02:00.004+02:00

Är definitivt hemma i vardagen igen. Har återigen vant mina fingrar vid att skriva å ä ö istället a eller o. Surfar på Ikeas hemsida och irriteras över att de har skrotat bokhyllan Billy i 60 centimetersutförande. Solen går ner tidigt så här på höstkanten och jag ville tända den fina blå lampan i hörnet. Men den ojordade kontakten till förlängningsladden var trasig. "Tam-ta-daaa", tänkte min händige riddare Alfred, kallade mig sin fru och fyrade av ett stolt leende.

– Nu ska jag fixa det här åt dig, sa han och plockade ner verktygslådan.

Efter fem minuter kom han på att han börjat i fel ände. Efter tio minuter att en pytteliten, nödvändig mutter hade försvunnit och troligen aldrig skulle återkomma. Efter femton minuter var det en slokande Alfred som insåg att han skapat en potentiellt dödligt strömförande sladd och gav upp. Sladden åkte i sopen. Lampan förblir släckt. Synd, men "en händig man" men sårad manlighet kan vara ganska underhållande. Jag kunde faktiskt inte låta bli att gapskratta.

Det var det hela

2008-08-22T10:38:00.003+02:00

Om lite mindre an fem timmar sitter jag pa ett plan tillbaks till Norden. Hoppas att det lyfter och landar som det ska, med tanke pa den tragiska kraschen i Madrid. I gar hade jag stora planer pa att aterhamta mig pa arabiskt vis i ett hammam-bad och fa massage, och sedan ga och ata tapas pa en lugn bakgata. Men det visade sig nar jag kom hit att Malaga ar mitt i ett fylleslag. Har firas Feria. Kvinnorna bar traditionella boljande flamencoklanningar. Alla gar omkring med varsitt literstort glas med Cuba Libre eller Mojito. Vid fem pa eftermiddagen hade festen natt sin hojdpunkt och en pataglig berusning lag som ett tacke over centrum. Jag tog min tillflykt till stranden Malagueta, blev uppvaktad av en spanjor, viftade bort honom och vilade min trotta lekamen. Efter badet skymtade jag ett BK pa hornet. Och sa ratt det var med ett whopper cheese-meal och lokringar. Vid niotiden promenerade jag genom den vackra Paseo del Parque och upp genom stan. Klockan hade lika garna kunnat vara tre pa morgonen. Det utfestade folket satt trotta och lite vingliga utanfor nattklubbar som varit oppna hela eftermiddagen. Ur mitt nyktra perspektiv var det en rolig och lite udda syn. Nu langtar jag efter att nastan krama sonder Alfred, Salmiak och Pixel som vantar darhemma. Vi ses i Sverige.

Hasta Luego!

Medinacrazy

2008-08-20T19:36:00.005+02:00

Slapp aldrig en loss en shopahoplic i en marockansk medina. Ta framforallt inte med henne till ett laderfargningsstalle en halvtimme efter att hon vaknar och se till att hon far smaka inhemskt starkol fore frukost, samtidigt som hon star och andas in dunsterna fran laderfargningen (skinnen fargas med duvskit, kourin och aska). Det sista fick jag reda pa efter att jag impulsshoppat en koboltbla handvaska och matchande baboushtofflor for 750 kronor i butiken pa stallet. Fez ar fint med en medina och en marknad som bestar av vindlande gangar och labyrinter. Och omvaxlande trevliga butiksagare som gladeligen berattar hur man gor det typiska mintteet och omvaxlande de som lurar in dig i butiken. Det ar latt att ga vilse och komma pa....ahh, just det, ett teglas till den personen hade varit en fin present! och en minikamel till henne... Helhetsupplevelsen har dock fortagits nagot av de senaste dagarnas kamp. Efter ridning och surf i Essaouira hamnade jag och ressallskapet Rafal pa en boskapsvagn till buss. Under 11 timmar stannade den i varenda liten by och plockade upp fler och fler trots att bussen var full. Jag somnade med krokt rygg for att sedan vakna av vinddraget och en skrikande chauffor. Nar bussen narmade sig Fez borjade utmattade och aksjuka passagerare spy runtomkring mig. Men what the heck, far se det som ett minnesvart ogonblick! Det och kattbajset som lag i hornet av duschen pa det ackligaste hotellet jag nagonsin sovit i. Jag har bokstavligen ont i varenda muskel i kroppen. Om sex timmar gar taget till Tanger. Jag har borjat rakna ner till min hemkomst. For en vecka sen ville jag inte aka hem alls. Men nu kanns det bra. Jag har hittat det lugn jag var ute efter. Och ett par koboltbla babouschtofflor pa kopet.

Slutet kryper narmare

2008-08-18T10:49:00.003+02:00

Essaouira, Essaouira, underbara Essaouira! Har har jag dragit ett djupt andetag och bara slappt alla resterande spanningar i de friska vindar som alltid yr har. Det ar ett kustklimat, (bortsett fran oknen som ligger intill stranden da) som paminner om den svenska vastkusten med 25 grader varmt pa dagen och 15 pa natten. Masar och trutar flyger rundor efter fiskrens och brodbitar som de far tillkastade sig. Feta(re) katter som lever gott av restaurangernas rester ligger och sover i hornen. Hostelets kattunge ar ca 5 veckor gammal och heter Jackie Chan. Igar somnade han sott och tryggt pa mitt brost i soffan. Sen somnade aven jag ifran OS simhoppningen med arabiska kommentatorer. I dag ar jag om i rygg, bak och lar och har blamarken efter stigbyglar. Eftermiddagen igar tillbringade jag namligen pa berberhasten Silvers rygg. Vi galopperade i vattenbrynet, skrittade langsamt mellan sanddynorna till byn Diabat och drack kaffe pa restaurang Hendrix. Hastagaren Atmane bjod. Jag tror att han gillar mig. Om en timme ska jag antligen sa kravla mig upp pa en brada och testa en vag eller tva. Ikvall gar nattbussen mot Fez och mitt sista resmal innan jag ska spurta upp till Malaga och flyga hem.

charma en ormtjusare

2008-08-15T21:06:00.003+02:00

Kort och gott...Marrakesh rocks!

Anlande igar efter tio timmar pa ett iskallt tag fran Tanger. Checkade in pa mitt Riad Amazigh, som ar amazing! Inom tva timmar hade jag lart kanna Peggy och Nata fran London, Jeremie fran Kanada, Josh fran Australien och Rafal fran Polen. Vi drog ivag till Plage Rouge, en tokigt lyxig gigantisk pool med bar, dagsangar vid vattnet, en underbar marockansk buffe och house-DJ. Tog kal pa min budget men aterupplivade mig sjalv pa det basta av satt. Igar kvall intog vi det sprudlande torget Djemaa el Fna med sina ormtjusare, matstand och hennamalerskor. Idag blev det ett besok till palm och kaktustradgarden Jardins Majorelle. En fantastisk oas med inslag av bambuskog, kornbla byggnader och fargglada krukor. Tradgarden agdes av Yves Saint Laurent, numera av hans postumt bildade stiftelse The Yves Saint Laurent Foundation. Avkopplande! Idiotiskt var det daremot att GA till mosken (20 min) i 40 gradig varme. Vi overlevde, men kopte ocksa dubbla glas farskpressad apelsinjuice pa torget och drack dem pa under minuten. Imorgon, annu en surfby, Essaouira. Den har gangen maste jag bara stalla mig pa en brada!

Mest soft men lite nervös

2008-08-12T23:53:00.005+02:00

Folk kommer och gar, sprutar pa en extra omgang med parfym och ger sig ut i natten. Själv är jag nagot av en degklump har i Tarifa pa Spaniens sydspets.

San Sebastian avslutades med en dagtripp till Guggenheimmuseet i Bilbao, som var det fetaste! Upplevelsen kan summeras som en perfekt symbios mellan arkitektur, konst och den omgivande staden. Totalgrymt! Vände sen tillbaka till San Sebastian pa kvällen eftersom jag bokat biljetten vidare därifran och det skulle bli för mycket hassle med att boka om. Tur var det. 21.23 njöt jag den bästa burgaren pa flera med ar fran "Va Bene - discoburger" med en heineken, pa piren mellan floden och Zurriola-stranden medan solen gick ner och tidvattnet kom in. Briljant ögonblick.

Sen väntade partytaget mot Lissabon. Det som för svenska kids är ett öldränkt Berlin night express är Lissabontaget för franska. Lyckades somna ihopkrupen över tva säten med Miles i öronen och en sjal över ögonen. Sen byte till Madridtag i Medina del Campo klockan 3 pa natten och vidare sittandes sovande med ryggont. Klockan atta anlände jag lätt krossad och med tagben. Hann fa en munsbit av Madrid i fyra timmar innan jag satte mig pa nästa tag mot sydkusten. Vägen mellan Madrid och Algeciras är tveklöst den vackraste hittills. Kullar och berg och bränd röd jord med gyllengula fält och olivträd som sticker upp som bollar i symmetriska rader. Ännu en gang blev Chemical Brothers Starguitar det perfekta soundtracket till en tagresa. I Danmark för atta dagar sedan när en häger landade pa ett fält pa norra Jylland. I förrgar till Spaniens olivbollar som susade förbi.

Sent i gar kväll anlände jag sa hit till vind- och kitesurfingstaden Tarifa. Pa huvudgatan ligger kiteskolorna och surfshopparna kloss vägg i vägg. Charmigast är gamla stan med sina kakelväggar i trapphusen och sma mosaikfontäner som visar sparen av morerna. De fantastiska dofterna av vitlök, skaldjur och friterade calamares är lika ljuvliga som irriterande för en lagbudgetresenär som jag. Här i Tarifa syns Afrika lika lätt som Helsingör fran Helsingborg. Har lusläst min Lonely planet de senaste dagarna inför det Marocko som väntar i morgon. Jag är lite nervös över att bli ranad, raggad pa var femte meter, inte fa en plats pa Marrakechtaget... Men det ar väl sunt. Det gar nog bra, enshallah!

Pintxos

2008-08-09T22:09:00.002+02:00

Ärligt, jag har dött och kommit till tapashimlen!
För en älskare av plockmat som jag, är San Sebastian ett paradis. Ga en vända längs barstraket i Parte Vieja (gamla stan), ta en öl och nagra pintxos pa varje ställe. Kronärtskockshjärtan och räka pa ett spätt, lufttorkad skinka och sardelleri en minibaguette, krustader med olika fyllningar, omelett pa en brödbit. Mmmm! Tyvärr är det ganska dyrt (60 spänn för tva munsbitar och en cola) annars hade jag kunnat äta tills jag storknade.

Efter sol och bad pa surfstranden Zurriola i dag blev det en langpromenad bort till Monte Igueldo och funicular (linbana) upp till toppen och en magnifik utsikt äver San Sebastian och Donostia. Traskade ner och hela vägen tillbaka till Urban House. Mör, och inser att jag bara ätit tva sma pintxos. Om en halvtimme blir det fyrverkeri över Playa de la Concha. Turligt nog har jag tajmat in den arliga festivalen här i San Sebastian. Malmöfestivalen, släng dig i väggen!

Socker, fett och crappy internet

2008-08-09T10:49:00.002+02:00

Jag skulle kunna vara gnällig och säga att mitt främsta intyck av Frankrike och Spanien är söta frukostar med vitt bröd, sockrade flingor, croissanter och marmelad. Och att hostelens utlovade välfungerande wifi mest är crap pa langsamma datorer. Sa är det ju inte. MEN, jag börjar fa en kula och är tyvärr dalig pa att uppdatera. Att ladda upp bilder är omöjligt.

Sa, nu HAR jag varit gnällig. Över till att Paris var underbart! Under tva dagar hann jag fullständigt älska Rue Mouffetard och det lilla kafeet i moskén där jag drack mintte och at baklava och pratade med en härlig liten knäppgök som hette Leticia och gick pa kinesisk diet och upptäckte gudarnas alfabet. Genomgaende sket jag i att sta i kö i 32-gradig värme för att traska upp i Eiffeltornet och in i Notre Dame. Men Sacre Coeur var vacker och kvarteren i Montmartre bjöd pa lika bra boutiqeshopping som pa Mouffetard.

Kö till datorn. Mer om San Sebasatian där jag är nu SNART!

Adios!

2008-08-04T10:45:00.004+02:00

Snart börjar allt på en gång. OS i Beijing sprakar loss. Nordiska fascionistas och paparazzifotografer flockas när Paris Hilton kommer till modeveckan i Köpenhamn.

Det blir förhoppningsvis ännu ett grymt Way out west i Göteborg. Sen luktar det frityrolja i hela Malmö när Malmöfestivalen skräpar ner för ett tag. Och jag missar alla kalasen eftersom jag sätter mig på ett tåg ner i Europa om några timmar.

Man skulle kunna säga att jag gör en hit and run från allt som har minsta lilla nyhetsvärde. Och skönt ska det bli! Jag reser ju helt solo så lite rädd för lappsjuka och tillfällig nedstämdhet är jag allt. För säkerhet skull har ryggsäcken prytts med pinen jag fick av Malin. "Cheer up emo kid!"

Närmast blir det öl med emigrerade klasspolaren Carl i Hamburg i kväll. Sen knoppar jag förhoppningsvis in i en couchette på nattåget till Paris.

Så adios, á bientôt, tja så länge'rå...

Masochist?

2008-08-01T10:09:00.005+02:00

När jag summerar veckan så inser jag att den (faktiskt) har varit till bristningsgränsen fylld av smärta och lidande. Delvis självvalt och delvis påtvingat.

Värmde upp i måndags med 38 graders feber och kräkningar och levde med efterdyningarna i tisdags. Det var ju bara dryga 30 utomhus och i mitt sovrum så det var ju inte så farligt...

Onsdag: Redan nämnda tatuering! Helt och hållet självpåtaget och njutningsfullt. Men det kändes ju.

Torsdag: Lite efter 11 knatade jag glad in i hågen på Studio Cera och la mig på bänken. RITSCH! RATSCH! Och så var bikinilinjen och underbenen släta och redo för sol och bad. När jag kommenterade smärtan och berättade för vaxningsdamen att jag hade tatuerat mig dagen innan fick jag en sned blick och ett: "Tycker inte du om dig själv?" Min motfråga blev: "Men hur är det med dig? Gillar du att tillfoga andra smärta i och med ditt yrkesval?" Hon pausade, log och sa: "Om jag är sadist så är du masochist. Det är självvalt." Sen: RITSCH!

Jo, mycket riktigt. Vid fyratiden på eftermiddagen kom jag ju på att hepatit A-vaccin är bra att ha när jag åker till Marocko. Knatade hemifrån igen. Kvittrande sjuksköterska: "Nu kniper jag lite här, och så känns det lite och sen kan du bli lite öm efteråt!" SPRUT!

Kanske bor det en liten liten masochist i mig trots allt.

Dusky diamond på min handled

2008-07-31T09:53:00.011+02:00

Så blev det gaddat till slut! I går förmiddag åkte jag ner till garaget på Sankt Lars för att få en diamant inpräntad i huden – av en amerikan som jag aldrig tidigare träffat. Amerikanen i fråga heter Adam Dorsett och var en lustig, smått skräckinjagande och nonchig filur som tydligen inte hade mycket till övers för journalister. Men han gav mig en fin tatuering! Efter några timmars väntan i smällvärmen och en del hazzle med borttappade engångsrakhyvlar så satt min dusky diamond på handleden. Det bästa var när Eddie viskade till Malin bakom min rygg: "Det där kommer att göra ont!". Och Malin svarar: "Pfft, hon är tuff som en AGA-spis."

Bilder courtesy of Malin miss Punkinwriting Sjöberg

Tungan mot ett 9-voltsbatteri

2008-07-21T22:25:00.007+02:00

Tog en sopplunch och en tur kring Davidshall med Ida. Inne på Chique hittade jag den galnaste tröjan! En stor orangeröd sweatshirt med pingvinärmar och en broderad japansk drake över hela framsidan och ärmarna. "Den är lite som att sätta tungan mot ett 9-voltsbatteri. Man vet att det gör ont men man kan inte låta bli att prova.", sa Ida.

Jag var tvungen att slicka på batteriet och det gjorde inte ett dugg ont. Men crazy är den!

Nu har jag lovat Ida en bild från varje stad på min resa med tröjan på.

Skyller köpet lite på CSS som jag har hårdlyssnat på i veckan. Ganska knäpp video.

Spanska för nybörjare

2008-07-13T21:41:00.003+02:00

Ska man åka till Spanien så måste man kunna spanska så jag har laddat ner en sån där cd-kurs för nybörjare (läs nordamerikaner)

Kort och gott inkognito

2008-07-13T16:21:00.003+02:00

Kix hemmamark har legat i träda. Jag har varit på Roskildefestivalen, varit trött efter densamma och haft fullt upp med att planera mitt nästa äventyr. När folk frågat hur det är med mig och vad jag gjort de senaste dagarna blir svaret: "I´m lost in Morocco." Malin och hennes boys håller dessutom på att väcka rockern i mig igen. Jag tjatar ju om det där bläcket som aldrig blir av men nu kan det kanske bli en tid ganska snart. Dags att rulla hem från jobbet i återigen skadskjutna Felicia. Vi hörs! Ska försöka så lite fler frön här från och med nu...

Blogg blogg blogg blogg

2008-07-02T01:09:00.002+02:00

Det här blir fjärde blogginlägget på ett dygn. Men inte här. Roskildebloggen har fått liv. Och där kommer jag att skriva och bambusa för fullt fram till på lördag. Kort och gott får vila.

Hepp!

midsommar del 2: Snogeholm

2008-06-23T11:14:00.003+02:00

Det var en bra idé att förbanna det dåliga vädret med attityden "kom du, du rår inte på mig". Lagom till att vi hade parkerat vid Romeleåsens fot hade det nämligen spruckit upp till en stackmolnig och fotogenisk himmel.
Vi hittade en glänta vid Snogeholmssjön, slog upp tältet, gick på en fotoexpedition med varsin kamera och sen åt vi av vår midsommar-matsäck. Nåväl, jag låter bilderna tala.
Premiär inte bara för kameran utan också för Google Picasa. Lite störigt att man bara kan ladda upp fem bilder åt gången och jag måste fixa färginställningen som gör att bilderna blir lätt gråa efter webbexport men här...

Midsommar vid Snogeholm

midsommar

2008-06-20T13:59:00.004+02:00

Jo, som ni kanske fattat vid det här laget så är jag lite för att utmana ödet. Så på detta vädertyngda dygn har jag och Alfred bestämt oss för att tälta vid en sjö utanför Sjöbo. Så jag ignorerar alla bilder jag sett i midsommarreportage från tidigare år på vindtufsade campare som kurar i regnjackor under nästan svart sky. Och jag menar, åtta sekundmeter pålandsvind, det är ju ingenting.

Nu regnar det i Malmö och det ska regna i Ystad enligt SMHI. Men i Sjöbo är det uppehåll. Och det ska inte regna. Nej nej..

Nubbe, sill, Wisby Pils och lågpristält är packat. Nu drar vi. Det här blir åtminstone bra träning inför Roskilde.

Vägarna kallar

2008-06-14T20:36:00.003+02:00

I morse hade jag ännu ett härligt E6-ögonblick. I mittgrenen och längs kanterna vid trafikplats Lundåkra står vallmon och vajar i klarrött. Fleetwood Mac förde mig fram mot jobbet.
Just nu sitter jag med ett kli i kroppen och en på samma gång tung andning och exalterad fjäderlätt känsla. Det är helt enkelt så att vägarna och tågspåren kallar på mig. Tecknen är tydliga.

Hur jag stod och suktade efter vintage-jordgloben i skylten på Kjelles i går. Att jag inte kan sluta lyssna på brasilianske Seu Jorge och soundtracket till Wes Andersons och Coppolas underbara Indienresa i The Darjeeling Limited. Att jag just beställde Kerouacs On the Road. Det är ju sån jag är. Går jag in för nånting så går jag all in. Även om det bara funkar på idéstadiet.

Så nu sitter jag och ser mig själv i en stor vit och sval skjorta, chinos, med minimal packning, på väg någonstans. Och jag gör samma sak som när jag var liten/mindre/yngre och slaviskt följde Michael Palin jorden runt på 80 dagar på tv. Och förstörde mammas kartbok genom att dra streck kors och tvärs.

Malmö-Hamburg-Paris-Biarritz-San Sebastian-Madrid-Gibraltar-Cadiz-Marrakech-Agadir medelst tåg, helt själv. På tre veckor. Det ska funka och jag längtar.

Allt för jobbet

2008-06-12T15:47:00.005+02:00

Jo, det där med att fotografera på bowlriders gick ju åt pipan när jag blev inkallad att jobba i helgen. Men vad gör man inte för arbetsgivaren?
I torsdags jobbade jag hemifrån eftersom det var dag före tidningsfri dag. Givetvis bråkade uppkopplingen till servrarna. "Kan vara det trådlösa som spökar. Prova att köra nätverkssladden direkt in i datorn.", sa kollegan. Sagt och gjort. Kapade airport extreme, drog och slet i askorta nätverkssladden som befinner sig vid tv:n. Fick igång det. Och sen vågade jag inte dra ut den igen. Så det var bara att möblera för en mysig men knappast ergonomisk arbetsplats.

Under åtta timmar satt jag omväxlande i skräddarställning, sjöjungfruställning och låg ner på mage. Pixel gjorde mig sällskap emellanåt.

Lätt kamera med tung pappersbörda

2008-06-12T09:57:00.006+02:00

I am owner of new photographic machine... samt en jävla massa papper.

I förrgår gick merparten av min skatteåterbäring rakt in i Fotovideo. Och jag fick en mycket trevlig Canon EOS 450D. Den är lätt att hålla, är nästan tyst, ger bara ifrån sig ett litet vinande fjjiuuung-ljud när jag trycker av. Och hittills verkar den hålla vad tillverkaren utlovar. En både ergonomiskt lätt och lättanvänd kamera med det bästa från proffsigare modeller.
Jag blir alltid aningen upphetsad när jag packar upp en nyköpt elektronisk pryl. Sätter batteriet på laddning, känner, smeker, provar mig fram, lusläser manualen. Och här kommer vi till kärnan av problemet.

När jag väl har hittat den 123 sidor långa manualen på svenska har jag redan packat upp och ratat en likadan på norska, danska och finska, samt hittat en fickmanual och en plansch på fyra språk och i lika många upplagor. Helt enkelt en försvarlig hög papper. Förra året såldes 725 000 kompaktkameror och 90 000 digitala systemkameror, enligt Elektronikbranschen. I år väntas handeln sälja 115 000 systemkameror, med i runda slängar 1,5 kilo papper till varje.

Hur många träd är det, tro?

Pappersåtervinningen nästa, sen skällmejl till Canon och i helgen ska jag ut och premiärfota på Quiksilver Bowlriders.

Framåt nattkröken

2008-06-07T01:48:00.003+02:00

Det finns något befriande med att bränna nerför E6 i mörkret efter 40 kvällstimmar i hans majestät HD:s tjänst. Axa upp, dra förbi tre långtradare, skruva upp volymen på nattradion som spelar Bed of Roses och sjunga med för full hals.

Lagom till omläggningsarbetet insåg jag att framrutan var hopplöst skitig av en veckas krossade insekter. Så jag stannade på Milstolpen. Jag och grabbarna i upphottade sport-toyotor och sänkta Peugeot 207:or, vill säga. Det blev en grillad med Felix sötstarka senap som chockade mig med sveda i näsan, och en skumbanan som färdkost.

Samtidigt som jag blinkade höger vid Kronetorp Norra så valde nattradion att förföra mig med Jason Mraz I´m Yours. Superhajpat sleaze men såå skön och gör mig glad i samma genre som India Aries "Video" och Israel Kamakawiwo'oles hawaiianska "Somewhere over the rainbow" gör.

Nu sitter jag här med en nyss uppdrucken femma Balvenie med 12 år färre på nacken än jag. Och lätt, I'm yours.

Jazzlunch hemma

2008-06-03T14:16:00.003+02:00

Gillar du konceptet jazzlunch så har jag tre saker att rekommendera.

1. Karl-Martin Almqvists "stretching a portfolio". Ren jävla lyx för öronen!

2. Om du är pank som jag, gör det hemma. Intimt, billigt, trevligt.

3. Själva soppan då, för soppa ska det va.

Själv tog jag en kik i frysen/kylen/skafferiet och hittade detta:

5-6 kuber fryst spenat.

En rejäl näve färsk ruccola

En klick smör

En buljongtärning

5 dl vatten

2 dl mjölk

1 msk filadelfiaost

1 liten vitlöksklyfta

salt, peppar

Smält smöret, i med spenaten, buljongtärningen och vattnet samt häll i ruccolan när spenaten har tinat. (Kör samtidigt på ägg i en annan gryta som får bli hyfsat hårdkokta.)

Låt soppan puttra nån minut. I med mjölken och filadelfiaosten som smälter och låt det koka ihop. Pressa i vitlöken och krydda. Smaka av och mixa slät och låt svalna nästan helt. Det är sommar, klart soppan ska vara sval. I med ägghalvor, ät en grov macka till.

Räcker till ett svinhungrigt soppfreak, två större förrätter eller tre-fyra appetizers.

Mumma!

Had my pic taken

2008-05-30T11:56:00.004+02:00

Jag blev just fotograferad i studio. Sedan typ en vecka är det nämligen klart. Jag får åka till Roskilde för HD och dessutom blogga om stämningen på camp, all bra musik, skojiga händelser och människor. Så om några veckor tar jag ett ännu större kliv ut i bloggvärlden och lär väl få trampa lervälling på kuppen. Vem vet, sen kanske även Kix får en egen reggad sajt och hoppar över till wordpress. Det om det, senare.

/Bloggopop

TV-bryderier

2008-05-27T21:39:00.004+02:00

Vi funderar på en ny tv-lösning hemma. Det ledde till ett följande replikskifte...

it-nörden Alfred: Vad tror du om att kasta ut TVn och köpa en liten dator (mac min) och en skärm/platt-TV som är typ 24-38 tum och ett TV-kort?
inte fullt så nördiga men mycket-vill-ha-mera-Christin: Inte mindre skärm än vad vi har nu. hellre större. 24 är ingenting. 50!!!
asketen Alfred: Varför ska vi ha en så jävla stor TV för?
kreditvärdiga Christin: För att jag känner för det.
förnuftiga Alfred: Bra argument ;)
sensibla Christin: Din mamma sa ju att man ska lyssna till det lilla barnet som bor i hjärtat. Mitt lilla barn skriker: stooor tv!!!

Jag undrar just vad en konsumtionsteoretiker hade sagt om mig...

Roskilde

2008-05-22T14:27:00.008+02:00

Jag beslutade just att det blir Roskilde i år - come rain or shine. Formerna för trippen är fortfarande under förhandling men verkar lovande. Vädret vågar jag inte spekulera om, i fjol var det gräsligt. Men enligt min pålitiliga vän och Roskildeveteran Jens regnar det aldrig två år i rad. Håller tummarna. Men jag har ju alltid gummistövlarna från Tjallamalla som är vana vid vattenpölsplask, som här på Hultsfred 2005. Fantastisk bild!

Uppdatering efter kommentarer på bildens äkthet: Det ÄR jag! Hänvisar till fotograf Stefan Krantz om ni inte tror mig.

Soft jazz

2008-05-20T23:05:00.002+02:00

Som ni säkert har förstått så är jag biten av the joggingbug. På jogg.se som jag nämnde innan kan man googlemappa och mäta ut sina löprundor och dela med sig av. Very hurtigt och web 2.0. Här är min. Jag var på väg ut i kväll också men kände mig lite sliten och ruggig. Så det blev en lugn kväll som jag ägnade åt jazzrecension inlindad i stora koftsjalen som jag stickade för några år sen och med en kopp yogi-te som smakar ingefära och citron och en klutt honung. Håll utkik efter Miriam Aïda på skivsajten på fredag.

Motionera mera

2008-05-20T09:27:00.002+02:00

I går tog det två timmar att komma hem från jobbet. 17.10-tåget gick 17.36, fick elfel med automatiska inbromsningar, körde i 30 knyck mellan Kävlinge och Lund - där det stannade och alla fick baxa sig på ett redan knökfullt pågatåg. Stämpla kortet, hämta blankett, frikort tack!

Efter den upplevelsen satt det riktigt fint med en lång löprunda förbi Värnhem, Rörsjöparken, runda kanalen förbi polishuset, via Centralen och MAH, ut till gåbryggan i Västra hamnen, upp förbi Kronprinsen, Davidshall, Kungsgatan - hem. Det känns i benen i dag kan jag säga men jag kände den där friheten och lugnet som kommer av att jogga vid vattnet i skymningen. Så nu är jag taggad inför säsongen. Jogg.se är bokmärkad.

Sandra tipsade också om ett sjukt roligt test på nätet - Are you british in bed? Plus för den extremt snygga flashanimerade sajten och tanten som guidar genom testet. Grattis till mig! Jag är 60 % taiwanes i sängen.

Luftslott

2008-05-19T20:31:00.003+02:00

Det blir ingen flytt. I går kväll insåg jag vikten av erfaren svärfar och noggranna kalkyler. Så 4,30 var takhöjden på vårt luftslott och det sprängdes med kraft ungefär vid 22-tiden i går. Tur var nog det. Hade inte varit så kul att leva för 40 respektive 1000 kronor när alla fasta kostnader är betalda. "40 spänn får man mycket för", sa min vän André. "Med påtår blir det i alla fall 7 koppar kaffe på Grannen! :D" Just Grannen, som ligger runt hörnet från oss är vi glada att vi slipper flytta ifrån. Ola, Alex och Jennie förgyller vår vardag med skön humor, grymt kaffe och svingoda mackor. Så vi blir kvar på Värnhem ett tag till. Imorrn ska jag lämna in min fina Fram King-cykel från 70-talet som behöver lite sommarpiff. Den köpte jag i Teckomatorp via gamla Rubbet. Håll utkik efter nya Rubbet (som har tappat ett e). Mindpark lanserar snart...

Vänd upp och ner och flytta

2008-05-18T18:25:00.003+02:00

I går var det tanken att det skulle bli återträff med Budapestgänget hemma hos oss men ingen orkade uppbåda energi. Så då sket vi också i det - och beställde slafsmat på nätet. På Just-eat.se kan man beställa pizzor, bakad potatis, shawarma och thai från ett antal restauranger. Beställ, pröjsa med kort och 40 minuter senare kommer maten till dörren. Väldigt bekvämt. Vi beställde från Big Mamas pizza. Alfreds peperoni/ananas var helt ok. Min bakade potatis med räkor, smält ost och rhode island-sås var minst sagt så där. Vi har fått för oss att vända upp och ner på lägenheten och röja ur gammal skit. Katterna springer hinderbana. Och så flyttar vi nog till Elverket! Det blir ball. I morgon ringer jag och tackar ja... till 4.30 i takhöjd. Yeah!

Budapest

2008-05-17T11:53:00.001+02:00

Ja men så där då, nu är jag officiellt tillbaka i verkligheten igen. Det tog ett tag. Håll i dig och ha tålamod med textlängden. Här kommer berättelsen om Budapest.

Landade på Sturup strax efter lunch i onsdags. Då hade jag festat varje kväll i fyra dagar och sovit max fyra timmar per natt. Jag härjade som en hunn på stäppen. Voila: Sambuca!

Men vi lyckades också vara lite turistkulturella och gå på terrormuseet, bada termalbad och åka vattenkarusell på Szechenyi-badet och smälla av tusen foton på statyer inne på slottsgården i brännhet sol.

Alla behövde smörj.

Det bestående intrycket från Budapest är (utöver stora portioner stabbig mat) att det är en surrealistisk stad. Den är tokigt vacker och grön med Donau som pulsåder. Samtidigt får staden dras med en hel rad både fula och vackra rester från socialismen. Vill du verkligen förstå så rekommenderar jag en tripp till ovan nämnda terrormuseum och statyparken en bit utanför stan.

Och om du som vi får till ett studiebesök på Magyar radio, Ungerns SR. Tyvärr fick man inte fotografera där inne så jag kan bara beskriva.
Det var helt enkelt som att hamna i en teleportör till 50-talet. De sänder digitalt, med systemet Dalet, men huset har ingen rört vid på 50 år. Vi snackar breda teakbruna panelväggar med metallister, stora analoga klockor och idel brunt och orange i inredningen. Vår guide var en liten grå Alfred E. Neuman i grå kostym - som hämtad ur en Roy Andersson-film.

Men för den delen räcker det med att gå ut på gatan för att se östreliker. Trabanten får väl knappast anses vara estetiskt vacker. Men denna lille indiepoppare till bil ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror dock inte att Budapestborna tycker som jag.

Nu har jag inte ens hunnit gå in på Rendörség-historien. Men den förtjänar ett eget inlägg. Hepp!

Run for Budapest!

2008-05-10T10:56:00.002+02:00

Det här blir kort. Taxin till Sturup går om 25 minuter. Ikväll blir det middag på restaurang Kispipa (smaka på det ordet). Imorgon kan jag mycket väl få köra Trabant! Liten tjej i liten bil i Östeuropa. Vilken dröm. Nu: borsta tänderna, på med solbrillorna, iväg. Hepp!

Fjortisbambuser på tåget

2008-05-09T23:18:00.006+02:00

Varning! Vad du än gör... släpp aldrig en mobil med bambuser i händerna på tre publicistiskt medvetna men något afterwork-berusade och uttråkade webbredaktörer på ett tåg mellan Helsingborg och Malmö.

Det slutar lätt med att klipp som detta på mig och vännerna och kollegorna Mindpark-Sandra och punkinwriting (aka Flogging Malin) visas till allmän beskådan. Nåväl, vi bjuder på den och creddiga Mymla var en av dem som följde oss via Jaiku och verkade road. Märks det förresten att det var en afterwork med web 2.0-människor?

PS. Fick du inte nog av oss finns det två klipp till här.

Ung, gammal, gammal, ung

2008-05-03T20:55:00.002+02:00

Det här med ålder är något relativt, brukar man ju säga. Lustigt, det stämmer.

Häromdagen gjorde jag ett (fantastiskt pålitligt) vuxenpoängstest på Facebook. Jag kände ju på mig vartåt det skulle barka. Och när den hade tagit mina svar om pensionssparande, coop-kort, bonuscheckar och bilägarskap i beräkning så fick jag åldern 37.
Jag är alltså e g e n t l i g e n 14 år äldre än min kollega Anders som har villa, kombi, troligtvis mycket fetare lön än jag och barn på väg. Han var ganska nöjd.

Skönt då att jag kunde dra ner min medelålder drastiskt med gårdagens aktiviteter. Jag och min käraste såg solen gå ner över Öresund till en coop-picknick: färdig sallad och folle. När det hade blivit för kallt att sitta still gick vi in mot stan igen och insåg att det var dags att prova den gigantiska lekplatsen som ligger bakom Malmömässan. Swiiish, sa det nerför rutschkanan. Jag skrattade som en glad unge. Och klätterställningarna var en utmaning till och med för en vuxen kvinna som jag själv.

Men...å andra sidan...är ju inte längre än en snabbväxande 12-åring. Ganska liten på jorden.

Inspirationspeak

2008-05-02T23:46:00.000+02:00

Det är en bra period just nu. jag känner mig allmänt peppad på livet och jobbet. Det kan bero på våren, fantastiska dansanta ögonblick på Jeriko och att det är lite allmänt jazzigt i livet.

Men framförallt hjälper det till att jag har fått in lite recensionsinslag bland webberiet. Så här bra var Tummel på Dunkers konsertsal i förra veckan. Till nästa vecka blir det en skivrecension. Gött!

För andra gången har jag också dykt upp i kollegan Linda Larssons blogg. Första gången var det yogaposerande. Denna gång med magstöd och en stil som osar struntseriös musiklärare. Men roligt på jobbet har vi i alla fall.

Nu så!

2008-05-02T02:51:00.000+02:00

Äntligen var jag, Alfred och hans minneskort hemma samtidigt. Det innebär bilder från Uardajubileet och på den omtalade klänningen och sjalen. Jag vill varna känsliga läsare (Malmöbor) för starkt studentikosa inslag. ;)

Sjalen stickade jag alltså under en dryg vecka efter eget uppfunnet mönster. Arbetet hade inte gått utan den ovärderliga Stickhandboken. Där finns både beskrivningar, tips och oändlig inspiration. Garnet är av alpackaull och köpt på Irmas hus i Malmö (38 kr/nystan, ungefär 5 gick åt). Jag lade upp 58 maskor med dubbelt garn på 4,5-stickor. Stickade 32 varv (8 omgångar) korgmönster i början och gick därefter över till slätstickning där jag ökade med två maskor bredvid mittmaskan på vart fjärde varv tills den mätte 42 cm i bredd (80 maskor). Stickade sedan 25 cm slätstickning. Nu hade jag kommit halvvägs och stickade vidare enligt samma mönster, men omvänt. Dvs 25 cm slätstickning, sedan ta in två maskor kring mittmaskan och avsluta med 8 omgångar korgmönster. Voila!

Specialtappat Uardaöl, lundensisk jubileumsbesk och Uardapunsch. Nåt annat går givetvis inte för sig. Höjden av studentikositet!

Efter sillen, krokodilkorven och apistjuren – punschglassbomb med blandade bär och frukt. Sagolikt gott!

Hipp-Hipps Johan Wester var glad i hågen, möjligtvis i hatten också för den delen. Den gröna gördeln betyder att han är med i Uardaakademien.

Örhängena är förresten inhandlade på Tjallamalla vid Davidshall i Malmö. Förutom att de är skitsnygga så bildar de ett litet vindspel som susar när man går. En liten kuvertväska lyckades jag också knåpa ihop av fliselin och klänningstyget. Några klipp, strök på fliselin på avigsidan, sydde ihop och satte fyra tryckknappar på insidan.

Och så var det klänningen! I mörkt sandfärgad satin. Här nedan ser den ut att vara i ett stycke men består i själva verket av ett korsettliv med snörning i ryggen och en lång kjol med ett litet släp. Mönster, tyg och allt annat inhandlades på Stoff & Stil på Svågertorp. Vi ändrade lite i mönstret till korsettlivet. En dum idé som ledde till otroligt mycket merarbete. Men till slut blev det bra! Vi fick hjälp av mammas skräddare att sy in blixtlåset så det drog upp kostnaden men förutom det kostade materialet cirka 600 kronor. Hyfsat billigt för en unik balklänning.

Efter en fyra timmars sittning och ett gäng turer foxtrot till Öresound big band åkte klackarna av och sköna ballerina på. En paus på en lastpall i konsertsalen satt fint.

Hemma var jag som bekant först när solen hade börjat gå upp och vårfåglarna hade börjat kvittra. Sköna maj, välkommen!

lite under vädret

2008-04-28T07:21:00.000+02:00

Såg kronprinsessan gå och bada med spexensemblen, drack grumlig, åt korv som påstods innehålla 30 % krokodil, och apistjur - "den mest kända av Egyptens heliga djur. Han dyrkades i sitt tempel i Memphis." Fyndig Tenganmeny helt enkelt.
Dansade. Hemma 06.00. Sov en timme. BRAAAAK - glaskruka med växt i golvet, lecakulor och jord överallt, ett oskyldigt *mjau* från Pixel. Somnade om. Vaknade 14.00. Gick en runda. Stopp 1: affären med det töntigaste namnet nånsin; "Hemmakväll Yeez". Två rullar, två liter cola, ett halvt kilo godis. Stopp 2: Kebabhaket. Soffhäng med film, småprat med alfie under täcket, somnade i soffan efter två varma mackor.
Ni har fortfarande inte fått se klänningen, I know. Men nu orkar jag verkligen inte. Godnatt!

Offline, not flatline

2008-04-26T02:24:00.000+02:00

Jag lever!
Men ett tag där var jag nere för räkning (läs 37,6 graders feber i en liten sönderstressad kropp). And I´ve got news! Efter mycket om och men, tandagnissel, nästan bråk, ofrivillig akupunktur, svett, tvivel och en miljon provningar är både klänningen och sjalen klara. Nu återstår att svänga ihop en liten kuvertväska och:

köpa glansspray, vanligt spray, underkläder, matchande smink, 12 minuter i solariet, örhängen...och, vad har jag glömt? It´s hard work looking faboulous.

Bildbevis och rapporter utlovas så fort jag vaknat igen på söndag eftermiddag. Nu är det dags att gå ut på stan. Om jag får upp den tjocka svarta katten ur mitt knä vill säga.

Fett fel, feber och fastfood

2008-04-21T03:00:00.000+02:00

-Det är inte snytet ur näsan att sy en balklänning, säger mamma och lägger av en karaktäristisk Perssonsuck.
Kvällen slutade i stor osäkerhet och ett antal delar som vi sprättat loss igen. Morgonen började ungefär på samma sätt. Vi var fortfarande vid gott mod men hade ännu inte klippt hälften. Sen gick det utför....

10.30: Jag börjar nysa (mer än vanligt) och producera omåttliga mängder snor.
12.00: Jag har tagit ibumetin och ligger nerbäddad fullt påklädd under täcke och filt - och fryser.
12.30: "Fan också!" Mamma inser att hon har ritat mönsterpassmärken på rätsidan av klänningstyget. Hon vill lägga ner alltihop. Jag förstår henne men förklarar vänligt men bestämt, som hon ofta gjort för mig, att det är inget alternativ.
12.45: Gör om, gör rätt. Jag ritar och klipper om fem av sju delar.
17.50: Har fått en färdigrätt från Malmborgs, en cola och mer ibumetin i magen. Mamma nålar ytterdelen av korsetten. Jag ska trä i stålfjärdrarna i foderdelen.

Det finns onehitwonders som säger allt. I get knocked down, but I get up again!

Matpaus - torsk med bulgur

2008-04-20T05:02:00.000+02:00

Ok! Foderbitarna är fliselinade och sicksackade och snart ska det tråcklas och provas. Det tar tid, vi är sjukt noggranna (eller snarare mamma som mest sköter maskinen) medan jag stickar på sjalen.

Men vi behövde mat så jag tänkte passa på att dela med mig av den goda middagen som jag gjorde av det mamma hade hemma. Inget konstigt, jättelätt att göra men fantastiskt gott och nyttigt.

Ugnsstekt torsk med bulgur (2 pers)

2 torskfiléer

1,5 dl fullkornsbulgur

2 dl wokgrönsaker

1 citron

olivolja

salt, peppar

cayennepeppar, garam masala, paprikapulver

Tina två torskfiléer. Häll lite olivolja i botten på en ugnsfast form. Lägg i fiskfiléerna och riv lite citronzest över, salta och peppra. (Vänd filéerna och krydda andra sidan). Sätt in i ugnen på 225 grader i 10-12 minuter.

Koka bulgur direkt när du satt in fisken. Stek upp wokgrönsakerna i olivolja och krydda med cayennepeppar, garam masala och paprikapulver.

När de är mjuka och har fått färg, vänd ner bulgurn. Häll eventuellt på lite mer olja för att det inte ska bränna fast. Smaka av med salt och saft från citronen.

Servera med en citronklyfta som sig bör och ett glas chardonnay.

Apropå torsk: känner du dåligt samvete över de stackars utrotningshotade torskarna så passar den här bulgurwoken säkerligen till lax, kyckling eller vegetariska bitar av quorn eller soja. Bor du i Öresundsregionen så köp torsken av den lokala fiskaren. Här är bestånden fortfarande hyfsat stora.

Stela ryggar, onda knän

2008-04-19T23:56:00.000+02:00

Vad har vi gett oss in på?
Ett tiotal delar ska nålas, märkas för sömsmån och klippas - gånger tre - i fodertyget, fliselinet och klänningstyget. And that ain´t even half of it! Det börjar kännas i ryggen...

och knäna...

Nånting säger mig att vi kommer att hålla på hela natten. Party!

Klänningsprojektet är sjösatt

2008-04-19T17:54:00.000+02:00

Så var vi igång. I går eftermiddag började vi på balklänningen. Tyg, fodertyg, mönster, tråd, band, plastfjädrar till korsetten och flicelin låg utlagt i vardagsrummet.

Mor min var lätt nervös inför projektet och eftersom hon tillämpar principen "marsch framåt men med försiktighet (och gärna hängslen och livrem)" så tänkte hon att det var smart att göra en provmodell av korsetten först. Fram kom ett gammalt lakan, mönstret lades ut, klipp klipp.

Sen sydde vi helt enkelt ihop det enligt mönstret och vips så hade jag en korsett i blekgult bomullstyg!

Redo för bal? Knappast. Men nu kan vi modifiera mönstret lite och göra det feträtt med det riktiga tyget. Så nu kör vi!

Läs mer sen.

Vad är ett Kix?

2008-04-17T22:59:00.000+02:00

Jag fick just lära mig något nytt. Skickade min blogglänk till kollegan Ola, som för övrigt också bloggar. Han ställde genast frågan: "Vet du vad ett kix är?"

Nej, sa jag nyfiket. Genast fick jag förklarat för mig att ett kix är en pingisterm – när man träffar bollen på kanten av racket så att den flyger iväg åt helt fel håll.

Plötsligt faller allt på plats. Alla snedsteg, oväntade händelser, mina galna spontana upptåg och rusiga framgångar. Jag är en pingisboll som läggs upp och siktar på en perfekt träff i motståndarens bortre hörn men som istället flyger rakt upp i taket.

Stickarm

2008-04-17T19:23:00.000+02:00

Uj, nu har jag varit dålig på att blogga igen. Kan bero på att jag jobbat, jobbat mer och stickat mest. Har bestämt mig för ett inte så litet projekt. Jag ska sy en balklänning och sticka en sjal att ha till. Klänningen, eller snarare kjolen med släp och korsettliv, ska bli till i helgen. Blev inspirerad av en väldigt duktig ung sömmerska som gjort en film där hon syr sin studentbalsklänning. Instruktionsfilmen hittar du här.

Sjalen har jag redan börjat på och sticket får nu följa med överallt för att jag ska bli klar i tid. Tåget till och från jobbet är till exempel ett bra ställe. Kruxet med projektet är att min redan begynnande högra musarm håller på att förvandlas till en ömmande stickarm. Uttrycket "vill man vara fin får man lida pin" är giltigt i många sammanhang. Nu är det dags att jobba lite men följ mitt sömnadsäventyr här på bloggen.

Fascination

2008-04-14T19:01:00.000+02:00

Det i särklass bästa och värsta popklistret just nu har fyra stavelser: Fa–sci–na–tion.
Bäst för att det inte går att sitta still. Värst för att det inte går att få bort, som tuggummi på jeansbaken.

Och nu...precis när jag stod i begrepp att klistra in youtube-länken till den pastelliga videon fick jag ett styng av prestationsångest. Är det glättiga popvideor jag borde blogga om (?) på ett språk som tydligen är på nivån "Highschool", enligt en readability-länk som en kompis skickade.

Eller ska jag leva upp till mitt pressleg och bidra med initierade men korta och slagkraftiga analyser av till exempel Guldspade-vinnande reportage? Duon bakom reportageserien och deras arbetsledare är för övrigt människor som jag verkligen respekterar och fascineras av för deras arbete.
Vill jag göra en proffsig blogg eller en rolig och lättsam fritidsblogg? Och vad vill mina läsare ha – vilka ÄR mina läsare?

Hallå? Ge er till känna! Hissa Kix eller dissa Kix och säg vad NI vill ha. Men nu måste jag höra låtskrället. Och sen köpa mat till mina katter. Pixel gnyr värre än nånsin.

Cool pistol

2008-04-14T04:56:00.000+02:00

Kix stiltrix för våren:
Köp snygga solbrillor från Urban Outfitters. Nöj dig inte med ett par, köp tre. Mina hämtades på Bulltofta postcentral häromdagen efter en fin promenad.

Ta med dig den snyggaste fästmannen som finns ut på stan. (Låna honom ett par solbrillor).

Kitta dig själv i Lightning bolt wayfarers, Just female-skjortan köpt på Illums fjärde våning i kph, de slitna Cheap monday-jeansen, skinnjackan från Carlings och den mormorstickade halsduken.

Köp en glass.

Och häng med en gås. De skiter mycket men de är fina djur med integritet. They don´t take crap from people!

Banankontakt

2008-04-13T05:39:00.000+02:00

Skriver lite innan middagen är klar. Något så folkhemskt som Flygande Jakob. Jag tror inte jag har ätit det på 15 år.

I en av de svarta bakelitskålarna ligger finstrimlad stjälkselleri, ett antal av bladen som både är dekorativa och helt ok att använda istället för att slänga, urkärnad strimlad gurka och halvor av cocktailtomat som får fräscha upp kolesterolorgien.

Det säger pling om 10 min. Återkommer med bu eller bä.

Multitaskandets moder...

2008-04-12T23:00:00.000+02:00

...känner jag mig som i dag.
Uppdaterar pilramen för tv-krönikan samtidigt som jag väntar på att Inre befäl ska svara i telefon och säga något om de otaliga olyckor som inträffade under natten.
Kollar diskutera samtidigt som orterna trillar ut. Och nu bloggar jag lite medan det tutar i mitt headset och jag står i standby att kolla en uppgift om LKC behagar svara.
Trycker F9 och alla mina aktiva fönster flyter ut över skärmen. Inga röda TT-flashar. Har jag missat nåt annat? Har jag koll på allt?
Nu har jag iaf mättat lite nyfikenhet hos mina kära läsare som tycker att jag skriver för sällan. Själv kan jag bara tänka på nyheten att två bloggprofiler har dött av hjärtattack på kort tid.

Andas, andas...

Reptilhjärnan

2008-04-08T11:44:00.000+02:00

Aj aj aj...
"ditt blodsocker är lågt vilket gör att din reptilhjärna kopplas in och det går förbi allt logiskt tänkande."

Jo tjena, klockan är kvart i två på natten och jag har kört från jobbet, inom Lund för att hämta min Lundaspexare, är tokigt hungrig och sådär trött att man känner sig full. När kylskåpet då dessutom är tomt så är det inte långt bort att fundera på en kort promenad till Donken på Midhem – ens om man är rationell, bara halvhungrig och lite sömnig.

Så vi dumpade väskorna, bäddade nya lakan att komma hem till, tog på jackorna igen och knatade iväg – rätt ner i åtminstone tre av herr Paulúns tio värstingar. Det är extremt irrationellt att sätta i sig ett QP-mål med chokladshake klockan två på natten innan man ska gå och lägga sig. Men ändå känns det lite gött att vi, som pendlar mellan att vara arbetsmyror på varsitt håll och somnar i soffan tillsammans, gjorde en smågalen utflykt.

Nu säger min reptilhjärna att jag ska sova. God natt!

Fotnot: Ovan nämnda livsstil bör varvas med en sund dygnsrytm, god sömn i åtminstone åtta timmar, motion och en fiberrik kost.

Hååååiiiiff!!!

2008-04-07T07:55:00.000+02:00

Sällan, kanske aldrig, har två generationer Perssonkvinnor skrikit, svurit och låtit så gubbiga under en koncentrerad period av 90 minuter.
Jag: "Ah men jubba hem matchen nuu DÅ!"
Mamma: "Sätt den med ett långskott förrr faan!"

Vi stack minst sagt ut i en sansad och initierad "analysklack" på södra läktaren. Så går det när jag vinner biljetter till HIF-HBK på Olympia. Nog för att vi var taggade från början. Mor skulle äntligen få se sin Henke och klubben tjänade 120 pix på hennes nyinköpta halsduk.

Men jag trodde inte att jag skulle gå upp i det så. I andra halvlek när Henke laddade för straffen så fann jag mig själv hålla andan och hade puls 120. När HBK räddade både straffskottet OCH returen gick världen under för ett ögonblick. Neeeeej!!

Jösses, grabbarna på redaktionen har utan sin egen vetskap indoktrinerat mig väl. Ser inte bättre ut än att jag är ett sportfreak i vardande. Nu blir det inte bara F1, utan också Allsvenskan som ska följas.

Tattoo-devil

2008-04-05T09:56:00.000+02:00

På tal om stylish...
varför nöja sig med solbrillor när man kan stajla skinnet? Tatueringsdjävulen har farit i mig igen. Har två idéer - en påfågelfjäder under nyckelbenet och salta katten på höftkammen.

Jag känner starkt för båda men Affe tar inte mig på allvar och påstår att jag har en ny idé en gång i veckan. Min grafiske expert tror också att katten kräver sin gula bakgrund för att liksom säga Pow! Själv hade jag ju helst frilagt den helt och bara kört svart på hud, men den blir nog inte helt rätt utan rosetten, ögonen och morrhåren. Men vitt i tatueringar är svårt alltså.

Påfågeln då...
på stenåldern stod de för odödlighet, på medeltiden högmod. För mig betyder de styrka, skönhet och barndomsminnen. På Sireköpinge, där jag tillbringade mina somrar, gick påfåglar och tappade sina fjädrar. Jag kunde gå i timmar och leta och plocka och sen tog jag med dem hem till Halmstad.

Som det känns nu är det tuta och kör. På rekommendation av Malin blir det snart ett besök till Jens.

Avi

2008-04-04T20:20:00.000+02:00

Mina solglasögon finns på Bulltofta, närmare bestämt på den för mig okända Hohögsgatan!
Det är tydligen närmaste upphämtningsställe enligt posten. Och dit hinner jag inte ta mig förrän på måndag. Avin ligger och hånar mig hemma på köksbordet.

Men sen blir det stylish värre. Så då får det baskemej bli sol.

God helg!

Brödfödan

2008-04-01T07:57:00.000+02:00

Helgen tillbringades på Ystad Saltsjöbad. Spa-bad, relax i orientaliskt klädda dagsängar med himmel, 55 minuters behandling, ett gott besök på Store Thor och en natt då vi drunknade i fluffiga duntäcken. Nu är vi utvilade, harmoniska, och fattiga!
Så i dag föreslog Alfred på telefon att vi skulle baka bröd. Det är både billigt och ett mysigt kvällsnöje. Sagt och gjort.
Vi utgick från Arlas enkla bröd. Men för att göra det lite matigare och ännu nyttigare bytte vi ut en del av vetemjölet mot grahamsmjöl och toppade med linfrön. Hela korn är bra för matsmältningen. Osötat, och det innehåller i princip inget fett.

Affes och Kix kvällsbröd
50 g jäst
5 dl ljummet vatten, 37 grader
1 1/2 tsk salt
250 g Kesella lätt
8 dl vetemjöl 6 dl grahamsmjöl

Följ beskrivningen i länken ovan. Strö på linfrön innan det jäser på plåten. (Gör inte som vi och strö på mjölet först. Daooooh!! Då ramlar fröna av.)
Så här blev det. Lite sconesigt men med mer tuggmotstånd. Gott med smör och ost som smälter, och te med mjölk. Och förhoppningsvis som tillbehör till lunchlådan.

En lång, lång tid...

2008-03-29T05:35:00.000+01:00

Jag ser slutet på en lång, lång arbetsvecka. I skrivande stund är det 3 timmar kvar av mina åtta dagar i sträck. Det är ett ganska hårt pass även för en slitvarg som jag.

Redan den tolfte mars spetsade jag öronen för vad som faktiskt kom att bli denna veckas ledmotiv.

Jag talar förstås om förstasingeln på Håkan Hellströms femte skiva "För sent för Edelweiss". "För en lång lång tid" rullar förstås på P3:s A-rotation så jag har hört den flitigt när jag cruisat till jobbet i min Skoda Felicia.

I senaste Sonic sa Håkan att han strävade efter ett gubbigare sound, en boogieplatta för folkhemmet. Han vill nå de stora massorna. Jag tror att han kommer att lyckas. Nä, han är redan där.

De påtagliga Springsteen-vibbarna i pianointrot sitter klistrade på min hjärna just nu. Och jag vet inte om det är betryggande eller oroväckande att arenarock-handklappen finns där redan i studioversionen.

Låten är ruggigt bra från första stund. Och väntat nog planar den ut ju mer man lyssnar. I den värsta stunden befarade jag att den skulle vara symptomatisk för hela albumet. Det är den inte, bara en naturlig förstasingel.

Om jag får rätt på den krånglande cd-spelaren i Felicia så ska jag begrava den här långa långa veckan med att lyssna på den, för sista gången medvetet valt. Och sedan gotta mig i de andra spåren. Öppningen "Tro och tvivel" är en stark favorit just nu.

Men här: För en lång, låååång tid!

Buddy Holly

2008-03-25T21:57:00.000+01:00

Fråga: är det överdrivet att köpa tre par solglasögon från Urban Outfitters?

Jag har bestämt mig: i år SKA jag ha ett par svarta Buddy Hollys, eller ett par wayfarers, eller ett par knallröda.

Så varför inte köpa alla tre?

Hjälp mig gärna...

Strävsam påsk

2008-03-23T16:31:00.000+01:00

Ett knäpp med fingrarna och så var 75 procent av påsken avklarad. Tiden går fort när man har roligt, och när man ligger i.
Är mer än lovligt irriterad över att Expressen fixade den klockrena vinkeln på en till synes helt vanlig olycka i påsktrafiken. Det är ju vårt bevakningsområde. Men jag sväljer irritationen och konstaterar att det ändå har varit en rätt hyfsad nyhetshelg.

Men nu undrar ni väl hur det gick med mina vuxna planer på att laga lammstek på skärtorsdagen. Då ska jag berätta: Det gick helt fantastiskt bra! Restaurangstandard är faktiskt ingen överdrift.

Så, framförallt riktat till stekälskaren tant Sandra. Här är receptet (för 3-4 sultna):

Klassisk lammstek med potatisgratäng och rödvinssås

1. Köttet
1,4 kg skånsk lammstek blev befriad från benet i mitten.
Där lade jag istället två kvistar färsk timjan och en rejäl kvist rosmarin. I de små fickorna i köttet som bildades när jag skurit ut benet, stoppade jag halvor av två vitlöksklyftor. Sen vek jag ihop steken runt knippet och band med hushållssnöre.

Ytterligare två klyftor vitlök fick samsas med lite mer timjan och rosmarin (hela stjälkar), en skvätt olivolja, 4 hela svartpepparkorn och några nypor flingsalt i en mortel. "And then I bashed the hell out of it", som Jamie Oliver säkert skulle säga. Ner i ugnssäker form med olja i botten, på med plastfolie, in i kylen.

2. Gratängen
Under tiden: skala och skiva 8 fasta potatisar tunt. smörj en form med smör. sprid ut ett nästan centimetertjockt lager med potatisskivor, salta, peppra, pressa en vitlöksklyfta och sprid ut. Fortsätt proceduren tills all potatis är i formen. Häll nästan två treor vispgrädde, ekologisk såklart, över alltihop (det ska kännas som att det är för mycket grädde i men potatisen suger upp det, jag lovar).

På med folie, in i ugnen på 200 grader. Efter ungefär en halvtimme: ta av folien på gratängen, vrid ner värmen till 175 grader, in med lammsteken som nu har fått en stektermometer i sig.
Beroende på hur rött du vill ha köttet är den klar vid 62-65 grader.

3. Såsen
Den här såsen kan inte bli fel.
Börja när det är 10-15 minuter kvar på steken (40 grader). Skala och skiva 3 scharlottenlökar. Fräs i smör på låg värme, det får inte bli bränt. När löken är glansig, lägg i några kvistar timjan och rosmarin, en halv tärning oxbuljong, häll på 1 deciliter vatten och 2 deciliter rött vin. Jag använde Graham Beck 2004 Shiraz Cabernet Sauvignon – lätt rökigt och väldigt fruktigt, som vi även drack till maten. Utsökt!
Låt såsen sjuda i ett par minuter, gör det sedan lätt för dig och red med helt vanlig maizena som man bara häller i och vispar.
Smaka av med salt och peppar om det behövs. Är du petig, sila såsen. Själv gillar jag den lite chunky med löken och örterna kvar i.

4. Servera
Nu borde allting vara klart. Ta ut gratängen och steken och låt köttet vila en stund. Lägg upp och servera med några blad romansallad och ovan nämnda vin i glasen. För den som inte dricker alkohol rekommenderas: Amé – fläder, citron (finns i hälsokostbutiken) eller Jock svartvinbärsdryck.

5. Efterrätt
Rakt upp och ner: Sias ekologiska vaniljgräddglass, färska hallon (importerade, oekolgiskt, fy mig men gott), hackade osaltade pistagenötter på toppen. Serverat i svarta trekantiga vintagebakelitskålar. På alla sätt läckert!

6. Dagen efter
Steken som blev över skivades ner i en sallad tillsammans med roman- och grön sallad, en avokado, ett gäng små kvisttomater, urkärnad skivad gurka och en handfull valnötter, samt typ 150 gram nykokt fusilli (dressad med en käck soltorkad tomat/peppar/saltblandning i kvarn från Cape Herb & Spice), en gnutta hackad timjan och rosmarin från krukorna, samt olivolja. Alfred käkade som den var, jag toppade med hallonbalsamvinäger från Oil & Vinegar, som bröt av med lite sötma.

Det var det. En annandag återstår.

/Matkix

En vuxen meny

2008-03-20T19:11:00.000+01:00

Lyssnar på mogna röster som pratar om lammstek med vitlök, rosmarin och timjan.

Sitter själv och laddar för promenaden bort till Willys där jag ska inhandla samma ingredienser. Stek är schysst mat! Lite lyxigt hemtrevligt när man bjuder det till middag och sen blir den oftast nästan ännu bättre när den får ligga och kallna och suga åt sig av kryddorna. Perfekt att strimla ner i en pastarätt eller ha på en smörgås.

Men att laga stek är också helt fantastiskt vuxet! Det fick jag erfara igår. Följde med Alfred och hans klasskompisar till Zarathustra på onsdagsöl. Herregud, det är bara 9 månader sedan jag gick från studentlivet till arbetslivet. Men oj så fort det kan gå...

För övriga i sällskapet var det en stor fråga om huruvida det fanns pengar till BÅDE mat och öl. "Nä, vi går direkt på ölen". Tjeckisk flasköl sänktes raskt till diskussioner om affisch-uppgiften. "Det är ju jääättelång tid tills den ska in", och hur det gick med parfymflaskorna som de designar just nu. Kort sagt: skolsnack och studentöl!

Jag satt och lyssnade och kom på: just det, mamma kommer på middag på torsdag.
Rent estetiskt smälte jag ju in i gruppen. Nümph-tröja, cheap mondays och skinnjacka, going on 27, looking like 23.

Men när jag viskade till Alfred: "Jag funderar på att göra lammstek..."
(Ja, jag viskade för jag insåg ju att min ungdomliga yta dolde en betydlig vuxenfaktor)

och fick svaret: "Shit, vilken söndagmiddag!"

...så var det bara att kapitulera. Min ungdom är en svunnen tid. Nu laddar jag omedvetet för medelåldern med att underhålla gäster på skärtorsdagen - med stek och rött vin.

En kompis brukar säga: "Kicksan, du är så ung, du är så ung!"

I beg to differ!

Horisontellt väder

2008-03-18T08:23:00.000+01:00

Där ute snöar det horisontellt för vilken timme i ordningen. Här inne har jag och Alfred börjat måla varsin tavla utifrån hur vi tolkar vår lägenhet. Det blir fint och de kommer nog att matcha varandra. Resultaten snart på en vägg nära oss, och här förstås.

Och så lyssnar vi på 30-talsjazz. Billie Holiday, Woody Herman, Louis Armstrong m.fl.
Skönt!

Vad passar annars bättre när det är svinkallt med varma latinorytmer, spansk gitarr och Connie Francis? Den var med i koreanske regissören Wong Kar Wais på en och samma gång 60-tals- och framtidsdröm 2046. Varm bolero till kyliga damer. Siboney!

Sträckläsning

2008-03-18T02:42:00.000+01:00

Extremt hög puls och grund andning trots absolut stilla sängliggande. Det kan bara ha en förklaring: en riktigt spännande bok!

Så var det med den väldigt populära boken Män som hatar kvinnor. Nu är den utläst. Är fri men saknar den lite. Däremot vet jag inte om jag är riktigt redo att ta itu med tegelsten två i Millenniumserien.

Blev lite matt av att konstatera att boken innehåller allt som behövs för att nagla fast en medelsvensk läsare – han eller hon som förstrött bläddrar genom morgontidningen men ser fram emot att läsa någon av kvällstidningarna för att få det kittlande stoffet.

Storyn i den första Millennium-boken är helt enkelt varje kvällsblaskeredaktörs våta dröm noggrant utbredd över nästan 600 sidor. Bestialiska mord och övergrepp dolt inom en välbärgad familj sedan decennier tillbaka. Och en svindleriaffär av sällan skådad magnitud inom den svenska näringslivstoppen.

Handlingen kryddas av de två personer som bär historien framåt. Den godhjärtade och myssexige grävande reporten som värnar om det journalistiska uppdraget och därtill är i stort behov av hämnd, och Lisbeth Salander - en fullständigt osannolik och förvirrad figur som väger 40 kilo men som kan hacka en industrimagnats dator på tre minuter, slå ner den djävulska seriemördaren med en golfklubba och i slutet av boken byta peruker och identitet på internationell mark som vore hon Sydney Bristow i Alias.

Ja, bryter man ner den så är den helt enkelt en lättsmält kioskvältare. Samtidigt innehåller boken så detaljerat beskrivna ondskefulla passager om våld och övergrepp att jag blir helt darrig, och berörd.

Så till den finsmakare som säger: "Stieg Larsson? Jag läser hellre den andre Stig Larsson" så säger jag att det skadar inte att äta chips en dag i veckan om de andra sex består av fullkornsbröd.

Tips: En annan bok som gripande behandlar sadistiskt våld, men även vänskapsband och ett land i spillror är Khaled Hosseinis Flyga Drake. Läs!

Säg slutligen hej till den andra katten: Salmiak! Han gillade också Män som hatar kvinnor. Åtminstone har han en böjelse för att ligga på litteratur. Troligtvis är det för att påkalla min uppmärksamhet. Han ställer sig vackert eller lägger sig tillrätta, spinner högljutt och säger med blicken: sluta läs, kela med mig!

Beslutsångest

2008-03-17T06:38:00.000+01:00

Äter vindruvor och har ena katten bakom skärmen.

Framförallt funderar jag på om jag ska börja sticka en sjal eller fortsätta läsa en väldigt populär deckare. Svårt!

Om katten fick bestämma så vore valet enkelt. Då skulle han ju få sååå roligt!

Han heter förresten Pixel. Andra katten syns i bakgrunden. Han presenteras nästa gång. Nu till mitt beslut.

Later!

Premiär

2008-03-17T04:16:00.000+01:00

Skumpa drack jag tillräckligt igår så denna bloggpremiär får firas med ett enkelt utrop: jaaaaaa!

För tydligen bör varje journalist nuförtiden ha en blogg. Men jag har startat en helt för min egen skull. Tänka sig!

Jag skulle kunna bli långrandig, men det känns onödigt. Jag måste ju fixa en presentation.

Så, kort och gott: välkommen!