varför nöja sig med solbrillor när man kan stajla skinnet? Tatueringsdjävulen har farit i mig igen. Har två idéer - en påfågelfjäder under nyckelbenet och salta katten på höftkammen.
Jag känner starkt för båda men Affe tar inte mig på allvar och påstår att jag har en ny idé en gång i veckan. Min grafiske expert tror också att katten kräver sin gula bakgrund för att liksom säga Pow! Själv hade jag ju helst frilagt den helt och bara kört svart på hud, men den blir nog inte helt rätt utan rosetten, ögonen och morrhåren. Men vitt i tatueringar är svårt alltså.Påfågeln då...
på stenåldern stod de för odödlighet, på medeltiden högmod. För mig betyder de styrka, skönhet och barndomsminnen. På Sireköpinge, där jag tillbringade mina somrar, gick påfåglar och tappade sina fjädrar. Jag kunde gå i timmar och leta och plocka och sen tog jag med dem hem till Halmstad.
Som det känns nu är det tuta och kör. På rekommendation av Malin blir det snart ett besök till Jens.
1 kommentar:
Äh, jag tror visst att den kan bli grym på huden utan gult bakom. Det ska ju vara en salta katten-katt, inte en tablettask. Oder?
För övrigt hoppas jag verkligen att det är den gamla salta katten och inte den vämjeliga nya som du tänker tatuera in! :-p
Skicka en kommentar