Sov gott Kix!

Det är läggdags för Kix. Hon vaknade på andra sidan i morse och bestämde sig för att bli vuxen, men lika kaxig, kanske lite mer professionell och heta Christin Persson, journalist. 

Hädanefter kommer jag att blogga här. Rss:a nu, jetzt, bums! 

Gonatt!

KIx on Speed

Har gjort nedslag hos grävgruppen och skrivit ut 5000 tecken om det, allt på en måndagförmiddag. Laddade in Lisa Ekdahl i iPoden. Fridfullt, tänkte jag, på promenaden till oljehamnen och Hallbergs plåt där jag skulle hämta min ihoplappade Felicia. 

Fridfullt ja, ända tills jag blev förföljd av en mystisk och skum yngling med plastpåse i handen. Sprang förbi min egen bil utan att se den. Betalade de 2140 kronorna jag hade kontant i plånkan, körde därifrån. Skärrad Kix bakom ratten = motorrusningar. Rantat ner några stödord om Ekdahl. Nu inladdning av nästa Lisa, Nilsson alltså. Fridfullt, tänker jag, på tåget till Helsingborg och Dunkers, där hon spelar. Undrar vad som händer härnäst...

Upp med ångan, inte få punka nu!

Jag fick min f-skattsedel i dag. Och utbrast ett rusigt Jaaaaa! över att jag i teorin ska tjäna pengar i egen firma på "litterär och konstnärlig verksamhet", som det heter. 

Sedan öppnade jag nästa brev från Skatteverket, som berättade att jag ska betala 70 lax i preliminär skatt i år fördelat på några månader från augusti. Gulp! Har redan hunnit få ett "nej, kanske i höst" av en redaktör också. Lågkonjunktur, besparingar. Dubbelgulp!

En timme efter att jag öppnat mina brev satt jag och tog en kaffe och en lucky på Värnhemstorget. En hipstersnubbe gjorde backflips på trapporna med sin bmx. Sen fick han punka. Petade lite på däcket medan luften gick ur. Han fick leda cykeln över torget med tillkämpat rak rygg. 

Preliminär skatt... nej tack... PFFFfffffffffffffff. 

Men nej, inte få punka nu. Dags att börja jobba. Let´s rawk!

Morfar

...nej, inte som i min moders fader, utan som i metamorfos. Jag journalisten håller gradvis och smygande på att förvandlas till informatör, åtminstone till det yttre. Jag har fortfarande en gnutta Anakin Skywalker i mig. I have not completely crossed over to the dark side. 

Som alla webbredaktörer födda på 80-talet bär jag scarves (detta samband är förresten statistiskt säkerställt av webbredaktör tillika sociolog Andreas Mattsson, nej inte Popsicle) och jag har fortfarande bomullsskor. 

Men tecknen är tydliga. Den kritstrecksrandiga kavajen har åkt fram. Informationschefen tyckte att jag var fin i den. Och i dag, för första gången, tog jag med mig pumps att ha under skrivbordet och som jag bytte om till när jag intervjuade SDS-koncernens nytillträdde ekonomichef uppe på tolvan. Jag undrar var detta kommer sluta. Hör väsande andning i mitt huvud.