En lång, lång tid...

Jag ser slutet på en lång, lång arbetsvecka. I skrivande stund är det 3 timmar kvar av mina åtta dagar i sträck. Det är ett ganska hårt pass även för en slitvarg som jag.

Redan den tolfte mars spetsade jag öronen för vad som faktiskt kom att bli denna veckas ledmotiv.

Jag talar förstås om förstasingeln på Håkan Hellströms femte skiva "För sent för Edelweiss". "För en lång lång tid" rullar förstås på P3:s A-rotation så jag har hört den flitigt när jag cruisat till jobbet i min Skoda Felicia.

I senaste Sonic sa Håkan att han strävade efter ett gubbigare sound, en boogieplatta för folkhemmet. Han vill nå de stora massorna. Jag tror att han kommer att lyckas. Nä, han är redan där.

De påtagliga Springsteen-vibbarna i pianointrot sitter klistrade på min hjärna just nu. Och jag vet inte om det är betryggande eller oroväckande att arenarock-handklappen finns där redan i studioversionen.

Låten är ruggigt bra från första stund. Och väntat nog planar den ut ju mer man lyssnar. I den värsta stunden befarade jag att den skulle vara symptomatisk för hela albumet. Det är den inte, bara en naturlig förstasingel.

Om jag får rätt på den krånglande cd-spelaren i Felicia så ska jag begrava den här långa långa veckan med att lyssna på den, för sista gången medvetet valt. Och sedan gotta mig i de andra spåren. Öppningen "Tro och tvivel" är en stark favorit just nu.

Men här: För en lång, låååång tid!

Buddy Holly

Fråga: är det överdrivet att köpa tre par solglasögon från Urban Outfitters?

Jag har bestämt mig: i år SKA jag ha ett par svarta Buddy Hollys, eller ett par wayfarers, eller ett par knallröda.

Så varför inte köpa alla tre?

Hjälp mig gärna...

Strävsam påsk

Ett knäpp med fingrarna och så var 75 procent av påsken avklarad. Tiden går fort när man har roligt, och när man ligger i.
Är mer än lovligt irriterad över att Expressen fixade den klockrena vinkeln på en till synes helt vanlig olycka i påsktrafiken. Det är ju vårt bevakningsområde. Men jag sväljer irritationen och konstaterar att det ändå har varit en rätt hyfsad nyhetshelg.

Men nu undrar ni väl hur det gick med mina vuxna planer på att laga lammstek på skärtorsdagen. Då ska jag berätta: Det gick helt fantastiskt bra! Restaurangstandard är faktiskt ingen överdrift.

Så, framförallt riktat till stekälskaren tant Sandra. Här är receptet (för 3-4 sultna):

Klassisk lammstek med potatisgratäng och rödvinssås

1. Köttet
1,4 kg skånsk lammstek blev befriad från benet i mitten.
Där lade jag istället två kvistar färsk timjan och en rejäl kvist rosmarin. I de små fickorna i köttet som bildades när jag skurit ut benet, stoppade jag halvor av två vitlöksklyftor. Sen vek jag ihop steken runt knippet och band med hushållssnöre.

Ytterligare två klyftor vitlök fick samsas med lite mer timjan och rosmarin (hela stjälkar), en skvätt olivolja, 4 hela svartpepparkorn och några nypor flingsalt i en mortel. "And then I bashed the hell out of it", som Jamie Oliver säkert skulle säga. Ner i ugnssäker form med olja i botten, på med plastfolie, in i kylen.

2. Gratängen
Under tiden: skala och skiva 8 fasta potatisar tunt. smörj en form med smör. sprid ut ett nästan centimetertjockt lager med potatisskivor, salta, peppra, pressa en vitlöksklyfta och sprid ut. Fortsätt proceduren tills all potatis är i formen. Häll nästan två treor vispgrädde, ekologisk såklart, över alltihop (det ska kännas som att det är för mycket grädde i men potatisen suger upp det, jag lovar).

På med folie, in i ugnen på 200 grader. Efter ungefär en halvtimme: ta av folien på gratängen, vrid ner värmen till 175 grader, in med lammsteken som nu har fått en stektermometer i sig.
Beroende på hur rött du vill ha köttet är den klar vid 62-65 grader.

3. Såsen
Den här såsen kan inte bli fel.
Börja när det är 10-15 minuter kvar på steken (40 grader). Skala och skiva 3 scharlottenlökar. Fräs i smör på låg värme, det får inte bli bränt. När löken är glansig, lägg i några kvistar timjan och rosmarin, en halv tärning oxbuljong, häll på 1 deciliter vatten och 2 deciliter rött vin. Jag använde Graham Beck 2004 Shiraz Cabernet Sauvignon – lätt rökigt och väldigt fruktigt, som vi även drack till maten. Utsökt!
Låt såsen sjuda i ett par minuter, gör det sedan lätt för dig och red med helt vanlig maizena som man bara häller i och vispar.
Smaka av med salt och peppar om det behövs. Är du petig, sila såsen. Själv gillar jag den lite chunky med löken och örterna kvar i.






4. Servera
Nu borde allting vara klart. Ta ut gratängen och steken och låt köttet vila en stund. Lägg upp och servera med några blad romansallad och ovan nämnda vin i glasen. För den som inte dricker alkohol rekommenderas: Amé – fläder, citron (finns i hälsokostbutiken) eller Jock svartvinbärsdryck.








5. Efterrätt
Rakt upp och ner: Sias ekologiska vaniljgräddglass, färska hallon (importerade, oekolgiskt, fy mig men gott), hackade osaltade pistagenötter på toppen. Serverat i svarta trekantiga vintagebakelitskålar. På alla sätt läckert!

6. Dagen efter
Steken som blev över skivades ner i en sallad tillsammans med roman- och grön sallad, en avokado, ett gäng små kvisttomater, urkärnad skivad gurka och en handfull valnötter, samt typ 150 gram nykokt fusilli (dressad med en käck soltorkad tomat/peppar/saltblandning i kvarn från Cape Herb & Spice), en gnutta hackad timjan och rosmarin från krukorna, samt olivolja. Alfred käkade som den var, jag toppade med hallonbalsamvinäger från Oil & Vinegar, som bröt av med lite sötma.

Det var det. En annandag återstår.

/Matkix

En vuxen meny

Lyssnar på mogna röster som pratar om lammstek med vitlök, rosmarin och timjan.

Sitter själv och laddar för promenaden bort till Willys där jag ska inhandla samma ingredienser. Stek är schysst mat! Lite lyxigt hemtrevligt när man bjuder det till middag och sen blir den oftast nästan ännu bättre när den får ligga och kallna och suga åt sig av kryddorna. Perfekt att strimla ner i en pastarätt eller ha på en smörgås.

Men att laga stek är också helt fantastiskt vuxet! Det fick jag erfara igår. Följde med Alfred och hans klasskompisar till Zarathustra på onsdagsöl. Herregud, det är bara 9 månader sedan jag gick från studentlivet till arbetslivet. Men oj så fort det kan gå...

För övriga i sällskapet var det en stor fråga om huruvida det fanns pengar till BÅDE mat och öl. "Nä, vi går direkt på ölen". Tjeckisk flasköl sänktes raskt till diskussioner om affisch-uppgiften. "Det är ju jääättelång tid tills den ska in", och hur det gick med parfymflaskorna som de designar just nu. Kort sagt: skolsnack och studentöl!

Jag satt och lyssnade och kom på: just det, mamma kommer på middag på torsdag.
Rent estetiskt smälte jag ju in i gruppen. Nümph-tröja, cheap mondays och skinnjacka, going on 27, looking like 23.

Men när jag viskade till Alfred: "Jag funderar på att göra lammstek..."
(Ja, jag viskade för jag insåg ju att min ungdomliga yta dolde en betydlig vuxenfaktor)

och fick svaret: "Shit, vilken söndagmiddag!"

...så var det bara att kapitulera. Min ungdom är en svunnen tid. Nu laddar jag omedvetet för medelåldern med att underhålla gäster på skärtorsdagen - med stek och rött vin.

En kompis brukar säga: "Kicksan, du är så ung, du är så ung!"

I beg to differ!

Horisontellt väder

Där ute snöar det horisontellt för vilken timme i ordningen. Här inne har jag och Alfred börjat måla varsin tavla utifrån hur vi tolkar vår lägenhet. Det blir fint och de kommer nog att matcha varandra. Resultaten snart på en vägg nära oss, och här förstås.

Och så lyssnar vi på 30-talsjazz. Billie Holiday, Woody Herman, Louis Armstrong m.fl.
Skönt!

Vad passar annars bättre när det är svinkallt med varma latinorytmer, spansk gitarr och Connie Francis? Den var med i koreanske regissören Wong Kar Wais på en och samma gång 60-tals- och framtidsdröm 2046. Varm bolero till kyliga damer. Siboney!

Sträckläsning

Extremt hög puls och grund andning trots absolut stilla sängliggande. Det kan bara ha en förklaring: en riktigt spännande bok!

Så var det med den väldigt populära boken Män som hatar kvinnor. Nu är den utläst. Är fri men saknar den lite. Däremot vet jag inte om jag är riktigt redo att ta itu med tegelsten två i Millenniumserien.

Blev lite matt av att konstatera att boken innehåller allt som behövs för att nagla fast en medelsvensk läsare – han eller hon som förstrött bläddrar genom morgontidningen men ser fram emot att läsa någon av kvällstidningarna för att få det kittlande stoffet.

Storyn i den första Millennium-boken är helt enkelt varje kvällsblaskeredaktörs våta dröm noggrant utbredd över nästan 600 sidor. Bestialiska mord och övergrepp dolt inom en välbärgad familj sedan decennier tillbaka. Och en svindleriaffär av sällan skådad magnitud inom den svenska näringslivstoppen.

Handlingen kryddas av de två personer som bär historien framåt. Den godhjärtade och myssexige grävande reporten som värnar om det journalistiska uppdraget och därtill är i stort behov av hämnd, och Lisbeth Salander - en fullständigt osannolik och förvirrad figur som väger 40 kilo men som kan hacka en industrimagnats dator på tre minuter, slå ner den djävulska seriemördaren med en golfklubba och i slutet av boken byta peruker och identitet på internationell mark som vore hon Sydney Bristow i Alias.

Ja, bryter man ner den så är den helt enkelt en lättsmält kioskvältare. Samtidigt innehåller boken så detaljerat beskrivna ondskefulla passager om våld och övergrepp att jag blir helt darrig, och berörd.

Så till den finsmakare som säger: "Stieg Larsson? Jag läser hellre den andre Stig Larsson" så säger jag att det skadar inte att äta chips en dag i veckan om de andra sex består av fullkornsbröd.

Tips: En annan bok som gripande behandlar sadistiskt våld, men även vänskapsband och ett land i spillror är Khaled Hosseinis Flyga Drake. Läs!


Säg slutligen hej till den andra katten: Salmiak! Han gillade också Män som hatar kvinnor. Åtminstone har han en böjelse för att ligga på litteratur. Troligtvis är det för att påkalla min uppmärksamhet. Han ställer sig vackert eller lägger sig tillrätta, spinner högljutt och säger med blicken: sluta läs, kela med mig!

Beslutsångest

Äter vindruvor och har ena katten bakom skärmen.

Framförallt funderar jag på om jag ska börja sticka en sjal eller fortsätta läsa en väldigt populär deckare. Svårt!

Om katten fick bestämma så vore valet enkelt. Då skulle han ju få sååå roligt!


Han heter förresten Pixel. Andra katten syns i bakgrunden. Han presenteras nästa gång. Nu till mitt beslut.

Later!

Premiär

Skumpa drack jag tillräckligt igår så denna bloggpremiär får firas med ett enkelt utrop: jaaaaaa!

För tydligen bör varje journalist nuförtiden ha en blogg. Men jag har startat en helt för min egen skull. Tänka sig! 

Jag skulle kunna bli långrandig, men det känns onödigt. Jag måste ju fixa en presentation. 

Så, kort och gott: välkommen!