Är definitivt hemma i vardagen igen. Har återigen vant mina fingrar vid att skriva å ä ö istället a eller o. Surfar på Ikeas hemsida och irriteras över att de har skrotat bokhyllan Billy i 60 centimetersutförande. Solen går ner tidigt så här på höstkanten och jag ville tända den fina blå lampan i hörnet. Men den ojordade kontakten till förlängningsladden var trasig. "Tam-ta-daaa", tänkte min händige riddare Alfred, kallade mig sin fru och fyrade av ett stolt leende.
– Nu ska jag fixa det här åt dig, sa han och plockade ner verktygslådan.
Efter fem minuter kom han på att han börjat i fel ände. Efter tio minuter att en pytteliten, nödvändig mutter hade försvunnit och troligen aldrig skulle återkomma. Efter femton minuter var det en slokande Alfred som insåg att han skapat en potentiellt dödligt strömförande sladd och gav upp. Sladden åkte i sopen. Lampan förblir släckt. Synd, men "en händig man" men sårad manlighet kan vara ganska underhållande. Jag kunde faktiskt inte låta bli att gapskratta.
Om lite mindre an fem timmar sitter jag pa ett plan tillbaks till Norden. Hoppas att det lyfter och landar som det ska, med tanke pa den tragiska kraschen i Madrid. I gar hade jag stora planer pa att aterhamta mig pa arabiskt vis i ett hammam-bad och fa massage, och sedan ga och ata tapas pa en lugn bakgata. Men det visade sig nar jag kom hit att Malaga ar mitt i ett fylleslag. Har firas Feria. Kvinnorna bar traditionella boljande flamencoklanningar. Alla gar omkring med varsitt literstort glas med Cuba Libre eller Mojito. Vid fem pa eftermiddagen hade festen natt sin hojdpunkt och en pataglig berusning lag som ett tacke over centrum. Jag tog min tillflykt till stranden Malagueta, blev uppvaktad av en spanjor, viftade bort honom och vilade min trotta lekamen. Efter badet skymtade jag ett BK pa hornet. Och sa ratt det var med ett whopper cheese-meal och lokringar. Vid niotiden promenerade jag genom den vackra Paseo del Parque och upp genom stan. Klockan hade lika garna kunnat vara tre pa morgonen. Det utfestade folket satt trotta och lite vingliga utanfor nattklubbar som varit oppna hela eftermiddagen. Ur mitt nyktra perspektiv var det en rolig och lite udda syn. Nu langtar jag efter att nastan krama sonder Alfred, Salmiak och Pixel som vantar darhemma. Vi ses i Sverige.
Slapp aldrig en loss en shopahoplic i en marockansk medina. Ta framforallt inte med henne till ett laderfargningsstalle en halvtimme efter att hon vaknar och se till att hon far smaka inhemskt starkol fore frukost, samtidigt som hon star och andas in dunsterna fran laderfargningen (skinnen fargas med duvskit, kourin och aska). Det sista fick jag reda pa efter att jag impulsshoppat en koboltbla handvaska och matchande baboushtofflor for 750 kronor i butiken pa stallet. Fez ar fint med en medina och en marknad som bestar av vindlande gangar och labyrinter. Och omvaxlande trevliga butiksagare som gladeligen berattar hur man gor det typiska mintteet och omvaxlande de som lurar in dig i butiken. Det ar latt att ga vilse och komma pa....ahh, just det, ett teglas till den personen hade varit en fin present! och en minikamel till henne... Helhetsupplevelsen har dock fortagits nagot av de senaste dagarnas kamp. Efter ridning och surf i Essaouira hamnade jag och ressallskapet Rafal pa en boskapsvagn till buss. Under 11 timmar stannade den i varenda liten by och plockade upp fler och fler trots att bussen var full. Jag somnade med krokt rygg for att sedan vakna av vinddraget och en skrikande chauffor. Nar bussen narmade sig Fez borjade utmattade och aksjuka passagerare spy runtomkring mig. Men what the heck, far se det som ett minnesvart ogonblick! Det och kattbajset som lag i hornet av duschen pa det ackligaste hotellet jag nagonsin sovit i. Jag har bokstavligen ont i varenda muskel i kroppen. Om sex timmar gar taget till Tanger. Jag har borjat rakna ner till min hemkomst. For en vecka sen ville jag inte aka hem alls. Men nu kanns det bra. Jag har hittat det lugn jag var ute efter. Och ett par koboltbla babouschtofflor pa kopet.
Essaouira, Essaouira, underbara Essaouira! Har har jag dragit ett djupt andetag och bara slappt alla resterande spanningar i de friska vindar som alltid yr har. Det ar ett kustklimat, (bortsett fran oknen som ligger intill stranden da) som paminner om den svenska vastkusten med 25 grader varmt pa dagen och 15 pa natten. Masar och trutar flyger rundor efter fiskrens och brodbitar som de far tillkastade sig. Feta(re) katter som lever gott av restaurangernas rester ligger och sover i hornen. Hostelets kattunge ar ca 5 veckor gammal och heter Jackie Chan. Igar somnade han sott och tryggt pa mitt brost i soffan. Sen somnade aven jag ifran OS simhoppningen med arabiska kommentatorer. I dag ar jag om i rygg, bak och lar och har blamarken efter stigbyglar. Eftermiddagen igar tillbringade jag namligen pa berberhasten Silvers rygg. Vi galopperade i vattenbrynet, skrittade langsamt mellan sanddynorna till byn Diabat och drack kaffe pa restaurang Hendrix. Hastagaren Atmane bjod. Jag tror att han gillar mig. Om en timme ska jag antligen sa kravla mig upp pa en brada och testa en vag eller tva. Ikvall gar nattbussen mot Fez och mitt sista resmal innan jag ska spurta upp till Malaga och flyga hem.
Anlande igar efter tio timmar pa ett iskallt tag fran Tanger. Checkade in pa mitt Riad Amazigh, som ar amazing! Inom tva timmar hade jag lart kanna Peggy och Nata fran London, Jeremie fran Kanada, Josh fran Australien och Rafal fran Polen. Vi drog ivag till Plage Rouge, en tokigt lyxig gigantisk pool med bar, dagsangar vid vattnet, en underbar marockansk buffe och house-DJ. Tog kal pa min budget men aterupplivade mig sjalv pa det basta av satt. Igar kvall intog vi det sprudlande torget Djemaa el Fna med sina ormtjusare, matstand och hennamalerskor. Idag blev det ett besok till palm och kaktustradgarden Jardins Majorelle. En fantastisk oas med inslag av bambuskog, kornbla byggnader och fargglada krukor. Tradgarden agdes av Yves Saint Laurent, numera av hans postumt bildade stiftelse The Yves Saint Laurent Foundation. Avkopplande! Idiotiskt var det daremot att GA till mosken (20 min) i 40 gradig varme. Vi overlevde, men kopte ocksa dubbla glas farskpressad apelsinjuice pa torget och drack dem pa under minuten. Imorgon, annu en surfby, Essaouira. Den har gangen maste jag bara stalla mig pa en brada!
Folk kommer och gar, sprutar pa en extra omgang med parfym och ger sig ut i natten. Själv är jag nagot av en degklump har i Tarifa pa Spaniens sydspets.
San Sebastian avslutades med en dagtripp till Guggenheimmuseet i Bilbao, som var det fetaste! Upplevelsen kan summeras som en perfekt symbios mellan arkitektur, konst och den omgivande staden. Totalgrymt! Vände sen tillbaka till San Sebastian pa kvällen eftersom jag bokat biljetten vidare därifran och det skulle bli för mycket hassle med att boka om. Tur var det. 21.23 njöt jag den bästa burgaren pa flera med ar fran "Va Bene - discoburger" med en heineken, pa piren mellan floden och Zurriola-stranden medan solen gick ner och tidvattnet kom in. Briljant ögonblick.
Sen väntade partytaget mot Lissabon. Det som för svenska kids är ett öldränkt Berlin night express är Lissabontaget för franska. Lyckades somna ihopkrupen över tva säten med Miles i öronen och en sjal över ögonen. Sen byte till Madridtag i Medina del Campo klockan 3 pa natten och vidare sittandes sovande med ryggont. Klockan atta anlände jag lätt krossad och med tagben. Hann fa en munsbit av Madrid i fyra timmar innan jag satte mig pa nästa tag mot sydkusten. Vägen mellan Madrid och Algeciras är tveklöst den vackraste hittills. Kullar och berg och bränd röd jord med gyllengula fält och olivträd som sticker upp som bollar i symmetriska rader. Ännu en gang blev Chemical Brothers Starguitar det perfekta soundtracket till en tagresa. I Danmark för atta dagar sedan när en häger landade pa ett fält pa norra Jylland. I förrgar till Spaniens olivbollar som susade förbi.
Sent i gar kväll anlände jag sa hit till vind- och kitesurfingstaden Tarifa. Pa huvudgatan ligger kiteskolorna och surfshopparna kloss vägg i vägg. Charmigast är gamla stan med sina kakelväggar i trapphusen och sma mosaikfontäner som visar sparen av morerna. De fantastiska dofterna av vitlök, skaldjur och friterade calamares är lika ljuvliga som irriterande för en lagbudgetresenär som jag. Här i Tarifa syns Afrika lika lätt som Helsingör fran Helsingborg. Har lusläst min Lonely planet de senaste dagarna inför det Marocko som väntar i morgon. Jag är lite nervös över att bli ranad, raggad pa var femte meter, inte fa en plats pa Marrakechtaget... Men det ar väl sunt. Det gar nog bra, enshallah!
Ärligt, jag har dött och kommit till tapashimlen! För en älskare av plockmat som jag, är San Sebastian ett paradis. Ga en vända längs barstraket i Parte Vieja (gamla stan), ta en öl och nagra pintxos pa varje ställe. Kronärtskockshjärtan och räka pa ett spätt, lufttorkad skinka och sardelleri en minibaguette, krustader med olika fyllningar, omelett pa en brödbit. Mmmm! Tyvärr är det ganska dyrt (60 spänn för tva munsbitar och en cola) annars hade jag kunnat äta tills jag storknade.
Efter sol och bad pa surfstranden Zurriola i dag blev det en langpromenad bort till Monte Igueldo och funicular (linbana) upp till toppen och en magnifik utsikt äver San Sebastian och Donostia. Traskade ner och hela vägen tillbaka till Urban House. Mör, och inser att jag bara ätit tva sma pintxos. Om en halvtimme blir det fyrverkeri över Playa de la Concha. Turligt nog har jag tajmat in den arliga festivalen här i San Sebastian. Malmöfestivalen, släng dig i väggen!
Jag skulle kunna vara gnällig och säga att mitt främsta intyck av Frankrike och Spanien är söta frukostar med vitt bröd, sockrade flingor, croissanter och marmelad. Och att hostelens utlovade välfungerande wifi mest är crap pa langsamma datorer. Sa är det ju inte. MEN, jag börjar fa en kula och är tyvärr dalig pa att uppdatera. Att ladda upp bilder är omöjligt.
Sa, nu HAR jag varit gnällig. Över till att Paris var underbart! Under tva dagar hann jag fullständigt älska Rue Mouffetard och det lilla kafeet i moskén där jag drack mintte och at baklava och pratade med en härlig liten knäppgök som hette Leticia och gick pa kinesisk diet och upptäckte gudarnas alfabet. Genomgaende sket jag i att sta i kö i 32-gradig värme för att traska upp i Eiffeltornet och in i Notre Dame. Men Sacre Coeur var vacker och kvarteren i Montmartre bjöd pa lika bra boutiqeshopping som pa Mouffetard.
Kö till datorn. Mer om San Sebasatian där jag är nu SNART!
Snart börjar allt på en gång. OS i Beijing sprakar loss. Nordiska fascionistas och paparazzifotografer flockas när Paris Hilton kommer till modeveckan i Köpenhamn.
Det blir förhoppningsvis ännu ett grymt Way out west i Göteborg. Sen luktar det frityrolja i hela Malmö när Malmöfestivalen skräpar ner för ett tag. Och jag missar alla kalasen eftersom jag sätter mig på ett tåg ner i Europa om några timmar.
Man skulle kunna säga att jag gör en hit and run från allt som har minsta lilla nyhetsvärde. Och skönt ska det bli! Jag reser ju helt solo så lite rädd för lappsjuka och tillfällig nedstämdhet är jag allt. För säkerhet skull har ryggsäcken prytts med pinen jag fick av Malin. "Cheer up emo kid!"
Närmast blir det öl med emigrerade klasspolaren Carl i Hamburg i kväll. Sen knoppar jag förhoppningsvis in i en couchette på nattåget till Paris.
När jag summerar veckan så inser jag att den (faktiskt) har varit till bristningsgränsen fylld av smärta och lidande. Delvis självvalt och delvis påtvingat.
Värmde upp i måndags med 38 graders feber och kräkningar och levde med efterdyningarna i tisdags. Det var ju bara dryga 30 utomhus och i mitt sovrum så det var ju inte så farligt...
Onsdag: Redan nämnda tatuering! Helt och hållet självpåtaget och njutningsfullt. Men det kändes ju.
Torsdag: Lite efter 11 knatade jag glad in i hågen på Studio Cera och la mig på bänken. RITSCH! RATSCH! Och så var bikinilinjen och underbenen släta och redo för sol och bad. När jag kommenterade smärtan och berättade för vaxningsdamen att jag hade tatuerat mig dagen innan fick jag en sned blick och ett: "Tycker inte du om dig själv?" Min motfråga blev: "Men hur är det med dig? Gillar du att tillfoga andra smärta i och med ditt yrkesval?" Hon pausade, log och sa: "Om jag är sadist så är du masochist. Det är självvalt." Sen: RITSCH!
Jo, mycket riktigt. Vid fyratiden på eftermiddagen kom jag ju på att hepatit A-vaccin är bra att ha när jag åker till Marocko. Knatade hemifrån igen. Kvittrande sjuksköterska: "Nu kniper jag lite här, och så känns det lite och sen kan du bli lite öm efteråt!" SPRUT!
Kanske bor det en liten liten masochist i mig trots allt.
