När du har fått nog...

Det finns dagar, veckor, perioder, år då man jobbar och gnetar och håller humöret uppe och intalar sig att ljuset finns runt hörnet. Bara för att nå hörnet av kvarteret och snubbla på en gatsten, ner i en öppen svart brunn. 

När det har hänt för femtielfte gången...

När du har fått nog...

plocka fram och läs de här böckerna (förslagsvis i nämnd ordning). 

1. The Dirt - bekännelser av världens mest ökända rockband (Mötley Crue/Neil Strauss)

Du ska lyckas med bra mycket för att nå upp till de här grabbarnas sätt att förstöra sina egna och en rad andra människors liv. Kom igen när du dödat en människa, tagit en överdos och blivit dumpad i en soptunna med kanylen kvar i armen. 

2. Att leva ett liv - inte vinna ett krig (Anna Kåver) 

Även om man nu råkar ha dödat någon, tagit en överdos och hamnat i en soptunna. Eller om det bara känns så...ja, då får det väl vara så. Handlar om att acceptera den man är och var man befinner sig i livet och samtidigt jobba aktivt och handlingskraftigt mot sina mål. Här intervjuas författaren i SvD.

3. Eat, Pray, Love (Elizabeth Gilbert)

When all else fails, pasta, böner, kärlek och en rejäl resa till andra vyer. 

4. Lessons of a lipstick queen (Poppy King)

Du har sagt upp dig från ditt jobb, eller funderar på att göra det, för du pallar helt enkelt inte längre. Gud kanske lyssnar på dig. Mannen/tjejen har lämnat dig. Om inte annat så har du gått upp tre färsk ravioli med ostsås-kilon efter Gilberts bok. Men trots utmattningen känner du 

en konstig drivkraft att börja om på nytt, förverkliga den där idén som du alltid burit på. Poppy King skapade en serie läppstift som hon tyckte saknades på marknaden - när hon var 18. I boken ger hon sina tips på hur man förverkligar sina idéer. 

I jakten på sportfånen Kix

En hyfsat sportfånig person i min bekantskapskrets har fått mig att rannsaka mitt eget intresse för det här med lagidrott. Och jag får väl erkänna att jag mest håller skenet uppe av något (inbillat?) krav på bevandring i huruvida bröderna Abbott kommer rädda Rögle till slutspelet, eller vart Henke nu tar vägen - fransk storklubb eller helsingborgskt innebandymys? *Gäsp* Men så grävde jag fram det här gamla blogginlägget om en pisskall aprileftermiddag på Olympia och mindes att även jag kan tända på fotboll.

"Sällan, kanske aldrig, har två generationer Perssonkvinnor skrikit, svurit och låtit så gubbiga under en koncentrerad period av 90 minuter."

Jag utmanar den som mer permanent vill dra fram sportfånen i mig, ta med mig på match!
Och för er som har Kix på rss... Dra på trissor, jag bloggar för första gången på två månader. Här har inte hänt mycket, som André så gulligt påpikat ;)
Nobody knows you when you´re down and out, som bland annat Nina Simone sjöng. Och jag har varit nere för räkning, under ett täcke, ute i kylan. So I´ve kept it incognito. Men nu blåser förändringarnas friska vindar. Strömmen rör om i bottenslammet.

Felicia och Frank

För ett år sedan köpte jag min bil av en man i Åhus. Då hette hon Bettan. Man kan för bövelen inte döpa en Skoda Felicia till Bettan! 

Jag gav henne snabbt ett värdigt namn. Men det är old news.

En svinkall eftermiddag några månader senare köpte jag min Fram King-cykel av en annan man. Vi gjorde affär vid Pågatågstationen i Teckomatorp. I söndags insåg jag att Felicias lillebror i min fordonsfamilj också behöver ett namn. Efter en härligt bastant brunch på Southern Kitchen Café fick jag hjälp av min vän Stefan. Frank! Ett ypperligt namn och dessutom en gammal Kentlåt förknippad med ljuva högstadieminnen. 

Felicia och Frank. Visst är det underbart pop-poetiskt?

Hail king Billy!

Jag tror mig veta vad ni kommer att säga. Hur svårt kan det vara att städa sitt skrivbord? Pfft.

För mig har det varit en omöjlighet. Har inte orkat, kunnat eller ens sett det på ett halvår. Så läggs saker på hög, och ju högre den blir desto svårare är det att rensa i den. Och skrivbordet har varit symtomatiskt för hela mitt liv.

Så bas, nu fick det vara nog!

Med hjälp av tre organisatörer; Louise, kung Billy (och prins Benno) samt Granit börjar det nu bli ordning. Och det är väl på sin plats med en före och efter-bild.

Rå röra

Det känns märkligt att kunna gå omkring utomhus i linne när allt annat runtomkring mig signalerar årstidsskifte. En hjärtekrossad vän. Att vinden faktiskt biter lite kring mina flipflop-fötter. Lågmäld och bitterljuv musik av Red House Painters-sångaren Mark Kozelek och hans Sun Kil Moon i högtalarna. I kväll välkomnar jag kortare dagar och gula löv med en riktig höstmåltid. Om några timmar blir det mustig renskavsgryta med kantareller, pressad potatis och lingon rårörda med mycket socker och kärlek. 

Ta ner tempot några knop. Nu är det höst.

Sårad manlighet

Är definitivt hemma i vardagen igen. Har återigen vant mina fingrar vid att skriva å ä ö istället a eller o. Surfar på Ikeas hemsida och irriteras över att de har skrotat bokhyllan Billy i 60 centimetersutförande. Solen går ner tidigt så här på höstkanten och jag ville tända den fina blå lampan i hörnet. Men den ojordade kontakten till förlängningsladden var trasig. "Tam-ta-daaa", tänkte min händige riddare Alfred, kallade mig sin fru och fyrade av ett stolt leende. 

– Nu ska jag fixa det här åt dig, sa han och plockade ner verktygslådan. 

Efter fem minuter kom han på att han börjat i fel ände. Efter tio minuter att en pytteliten, nödvändig mutter hade försvunnit och troligen aldrig skulle återkomma. Efter femton minuter var det en slokande Alfred som insåg att han skapat en potentiellt dödligt strömförande sladd och gav upp. Sladden åkte i sopen. Lampan förblir släckt. Synd, men "en händig man" men sårad manlighet kan vara ganska underhållande. Jag kunde faktiskt inte låta bli att gapskratta. 

Det var det hela

Om lite mindre an fem timmar sitter jag pa ett plan tillbaks till Norden. Hoppas att det lyfter och landar som det ska, med tanke pa den tragiska kraschen i Madrid. I gar hade jag stora planer pa att aterhamta mig pa arabiskt vis i ett hammam-bad och fa massage, och sedan ga och ata tapas pa en lugn bakgata. Men det visade sig nar jag kom hit att Malaga ar mitt i ett fylleslag. Har firas Feria. Kvinnorna bar traditionella boljande flamencoklanningar. Alla gar omkring med varsitt literstort glas med Cuba Libre eller Mojito. Vid fem pa eftermiddagen hade festen natt sin hojdpunkt och en pataglig berusning lag som ett tacke over centrum. Jag tog min tillflykt till stranden Malagueta, blev uppvaktad av en spanjor, viftade bort honom och vilade min trotta lekamen. Efter badet skymtade jag ett BK pa hornet. Och sa ratt det var med ett whopper cheese-meal och lokringar. Vid niotiden promenerade jag genom den vackra Paseo del Parque och upp genom stan. Klockan hade lika garna kunnat vara tre pa morgonen. Det utfestade folket satt trotta och lite vingliga utanfor nattklubbar som varit oppna hela eftermiddagen. Ur mitt nyktra perspektiv var det en rolig och lite udda syn. Nu langtar jag efter att nastan krama sonder Alfred, Salmiak och Pixel som vantar darhemma. Vi ses i Sverige.

Hasta Luego!

Medinacrazy

Slapp aldrig en loss en shopahoplic i en marockansk medina. Ta framforallt inte med henne till ett laderfargningsstalle en halvtimme efter att hon vaknar och se till att hon far smaka inhemskt starkol fore frukost, samtidigt som hon star och andas in dunsterna fran laderfargningen (skinnen fargas med duvskit, kourin och aska). Det sista fick jag reda pa efter att jag impulsshoppat en koboltbla handvaska och matchande baboushtofflor for 750 kronor i butiken pa stallet. Fez ar fint med en medina och en marknad som bestar av vindlande gangar och labyrinter. Och omvaxlande trevliga butiksagare som gladeligen berattar hur man gor det typiska mintteet och omvaxlande de som lurar in dig i butiken. Det ar latt att ga vilse och komma pa....ahh, just det, ett teglas till den personen hade varit en fin present! och en minikamel till henne... Helhetsupplevelsen har dock fortagits nagot av de senaste dagarnas kamp. Efter ridning och surf i Essaouira hamnade jag och ressallskapet Rafal pa en boskapsvagn till buss. Under 11 timmar stannade den i varenda liten by och plockade upp fler och fler trots att bussen var full. Jag somnade med krokt rygg for att sedan vakna av vinddraget och en skrikande chauffor. Nar bussen narmade sig Fez borjade utmattade och aksjuka passagerare spy runtomkring mig. Men what the heck, far se det som ett minnesvart ogonblick! Det och kattbajset som lag i hornet av duschen pa det ackligaste hotellet jag nagonsin sovit i. Jag har bokstavligen ont i varenda muskel i kroppen. Om sex timmar gar taget till Tanger. Jag har borjat rakna ner till min hemkomst. For en vecka sen ville jag inte aka hem alls. Men nu kanns det bra. Jag har hittat det lugn jag var ute efter. Och ett par koboltbla babouschtofflor pa kopet.

Slutet kryper narmare

Essaouira, Essaouira, underbara Essaouira! Har har jag dragit ett djupt andetag och bara slappt alla resterande spanningar i de friska vindar som alltid yr har. Det ar ett kustklimat, (bortsett fran oknen som ligger intill stranden da) som paminner om den svenska vastkusten med 25 grader varmt pa dagen och 15 pa natten. Masar och trutar flyger rundor efter fiskrens och brodbitar som de far tillkastade sig. Feta(re) katter som lever gott av restaurangernas rester ligger och sover i hornen. Hostelets kattunge ar ca 5 veckor gammal och heter Jackie Chan. Igar somnade han sott och tryggt pa mitt brost i soffan. Sen somnade aven jag ifran OS simhoppningen med arabiska kommentatorer. I dag ar jag om i rygg, bak och lar och har blamarken efter stigbyglar. Eftermiddagen igar tillbringade jag namligen pa berberhasten Silvers rygg. Vi galopperade i vattenbrynet, skrittade langsamt mellan sanddynorna till byn Diabat och drack kaffe pa restaurang Hendrix. Hastagaren Atmane bjod. Jag tror att han gillar mig. Om en timme ska jag antligen sa kravla mig upp pa en brada och testa en vag eller tva. Ikvall gar nattbussen mot Fez och mitt sista resmal innan jag ska spurta upp till Malaga och flyga hem.

charma en ormtjusare

Kort och gott...Marrakesh rocks!

Anlande igar efter tio timmar pa ett iskallt tag fran Tanger. Checkade in pa mitt Riad Amazigh, som ar amazing! Inom tva timmar hade jag lart kanna Peggy och Nata fran London, Jeremie fran Kanada, Josh fran Australien och Rafal fran Polen. Vi drog ivag till Plage Rouge, en tokigt lyxig gigantisk pool med bar, dagsangar vid vattnet, en underbar marockansk buffe och house-DJ. Tog kal pa min budget men aterupplivade mig sjalv pa det basta av satt. Igar kvall intog vi det sprudlande torget Djemaa el Fna med sina ormtjusare, matstand och hennamalerskor. Idag blev det ett besok till palm och kaktustradgarden Jardins Majorelle. En fantastisk oas med inslag av bambuskog, kornbla byggnader och fargglada krukor. Tradgarden agdes av Yves Saint Laurent, numera av hans postumt bildade stiftelse The Yves Saint Laurent Foundation. Avkopplande! Idiotiskt var det daremot att GA till mosken (20 min) i 40 gradig varme. Vi overlevde, men kopte ocksa dubbla glas farskpressad apelsinjuice pa torget och drack dem pa under minuten. Imorgon, annu en surfby, Essaouira. Den har gangen maste jag bara stalla mig pa en brada!

Mest soft men lite nervös

Folk kommer och gar, sprutar pa en extra omgang med parfym och ger sig ut i natten. Själv är jag nagot av en degklump har i Tarifa pa Spaniens sydspets.

San Sebastian avslutades med en dagtripp till Guggenheimmuseet i Bilbao, som var det fetaste! Upplevelsen kan summeras som en perfekt symbios mellan arkitektur, konst och den omgivande staden. Totalgrymt! Vände sen tillbaka till San Sebastian pa kvällen eftersom jag bokat biljetten vidare därifran och det skulle bli för mycket hassle med att boka om. Tur var det. 21.23 njöt jag den bästa burgaren pa flera med ar fran "Va Bene - discoburger" med en heineken, pa piren mellan floden och Zurriola-stranden medan solen gick ner och tidvattnet kom in. Briljant ögonblick.

Sen väntade partytaget mot Lissabon. Det som för svenska kids är ett öldränkt Berlin night express är Lissabontaget för franska. Lyckades somna ihopkrupen över tva säten med Miles i öronen och en sjal över ögonen. Sen byte till Madridtag i Medina del Campo klockan 3 pa natten och vidare sittandes sovande med ryggont. Klockan atta anlände jag lätt krossad och med tagben. Hann fa en munsbit av Madrid i fyra timmar innan jag satte mig pa nästa tag mot sydkusten. Vägen mellan Madrid och Algeciras är tveklöst den vackraste hittills. Kullar och berg och bränd röd jord med gyllengula fält och olivträd som sticker upp som bollar i symmetriska rader. Ännu en gang blev Chemical Brothers Starguitar det perfekta soundtracket till en tagresa. I Danmark för atta dagar sedan när en häger landade pa ett fält pa norra Jylland. I förrgar till Spaniens olivbollar som susade förbi.



Sent i gar kväll anlände jag sa hit till vind- och kitesurfingstaden Tarifa. Pa huvudgatan ligger kiteskolorna och surfshopparna kloss vägg i vägg. Charmigast är gamla stan med sina kakelväggar i trapphusen och sma mosaikfontäner som visar sparen av morerna. De fantastiska dofterna av vitlök, skaldjur och friterade calamares är lika ljuvliga som irriterande för en lagbudgetresenär som jag. Här i Tarifa syns Afrika lika lätt som Helsingör fran Helsingborg. Har lusläst min Lonely planet de senaste dagarna inför det Marocko som väntar i morgon. Jag är lite nervös över att bli ranad, raggad pa var femte meter, inte fa en plats pa Marrakechtaget... Men det ar väl sunt. Det gar nog bra, enshallah!

Pintxos

Ärligt, jag har dött och kommit till tapashimlen!
För en älskare av plockmat som jag, är San Sebastian ett paradis. Ga en vända längs barstraket i Parte Vieja (gamla stan), ta en öl och nagra pintxos pa varje ställe. Kronärtskockshjärtan och räka pa ett spätt, lufttorkad skinka och sardelleri en minibaguette, krustader med olika fyllningar, omelett pa en brödbit. Mmmm! Tyvärr är det ganska dyrt (60 spänn för tva munsbitar och en cola) annars hade jag kunnat äta tills jag storknade.

Efter sol och bad pa surfstranden Zurriola i dag blev det en langpromenad bort till Monte Igueldo och funicular (linbana) upp till toppen och en magnifik utsikt äver San Sebastian och Donostia. Traskade ner och hela vägen tillbaka till Urban House. Mör, och inser att jag bara ätit tva sma pintxos. Om en halvtimme blir det fyrverkeri över Playa de la Concha. Turligt nog har jag tajmat in den arliga festivalen här i San Sebastian. Malmöfestivalen, släng dig i väggen!

Socker, fett och crappy internet

Jag skulle kunna vara gnällig och säga att mitt främsta intyck av Frankrike och Spanien är söta frukostar med vitt bröd, sockrade flingor, croissanter och marmelad. Och att hostelens utlovade välfungerande wifi mest är crap pa langsamma datorer. Sa är det ju inte. MEN, jag börjar fa en kula och är tyvärr dalig pa att uppdatera. Att ladda upp bilder är omöjligt.

Sa, nu HAR jag varit gnällig. Över till att Paris var underbart! Under tva dagar hann jag fullständigt älska Rue Mouffetard och det lilla kafeet i moskén där jag drack mintte och at baklava och pratade med en härlig liten knäppgök som hette Leticia och gick pa kinesisk diet och upptäckte gudarnas alfabet. Genomgaende sket jag i att sta i kö i 32-gradig värme för att traska upp i Eiffeltornet och in i Notre Dame. Men Sacre Coeur var vacker och kvarteren i Montmartre bjöd pa lika bra boutiqeshopping som pa Mouffetard.

Kö till datorn. Mer om San Sebasatian där jag är nu SNART!

Adios!

Snart börjar allt på en gång. OS i Beijing sprakar loss. Nordiska fascionistas och paparazzifotografer flockas när Paris Hilton kommer till modeveckan i Köpenhamn. 

Det blir förhoppningsvis ännu ett grymt Way out west i Göteborg. Sen luktar det frityrolja i hela Malmö när Malmöfestivalen skräpar ner för ett tag. Och jag missar alla kalasen eftersom jag sätter mig på ett tåg ner i Europa om några timmar. 

Man skulle kunna säga att jag gör en hit and run från allt som har minsta lilla nyhetsvärde. Och skönt ska det bli! Jag reser ju helt solo så lite rädd för lappsjuka och tillfällig nedstämdhet är jag allt. För säkerhet skull har ryggsäcken prytts med pinen jag fick av Malin. "Cheer up emo kid!"

Närmast blir det öl med emigrerade klasspolaren Carl i Hamburg i kväll. Sen knoppar jag förhoppningsvis in i en couchette på nattåget till Paris. 

Så adios, á bientôt, tja så länge'rå...

Masochist?

När jag summerar veckan så inser jag att den (faktiskt) har varit till bristningsgränsen fylld av smärta och lidande. Delvis självvalt och delvis påtvingat. 

Värmde upp i måndags med 38 graders feber och kräkningar och levde med efterdyningarna i tisdags. Det var ju bara dryga 30 utomhus och i mitt sovrum så det var ju inte så farligt...

Onsdag: Redan nämnda tatuering! Helt och hållet självpåtaget och njutningsfullt. Men det kändes ju.

Torsdag:  Lite efter 11 knatade jag glad in i hågen på Studio Cera och la mig på bänken. RITSCH! RATSCH! Och så var bikinilinjen och underbenen släta och redo för sol och bad. När jag kommenterade smärtan och berättade för vaxningsdamen att jag hade tatuerat mig dagen innan fick jag en sned blick och ett: "Tycker inte du om dig själv?" Min motfråga blev: "Men hur är det med dig? Gillar du att tillfoga andra smärta i och med ditt yrkesval?" Hon pausade, log och sa: "Om jag är sadist så är du masochist. Det är självvalt." Sen: RITSCH!

Jo, mycket riktigt. Vid fyratiden på eftermiddagen kom jag ju på att hepatit A-vaccin är bra att ha när jag åker till Marocko. Knatade hemifrån igen. Kvittrande sjuksköterska: "Nu kniper jag lite här, och så känns det lite och sen kan du bli lite öm efteråt!" SPRUT!

Kanske bor det en liten liten masochist i mig trots allt. 

 

Dusky diamond på min handled

Så blev det gaddat till slut! I går förmiddag åkte jag ner till garaget på Sankt Lars för att få en diamant inpräntad i huden – av en amerikan som jag aldrig tidigare träffat. Amerikanen i fråga heter Adam Dorsett och var en lustig, smått skräckinjagande och nonchig filur som tydligen inte hade mycket till övers för journalister. Men han gav mig en fin tatuering! Efter några timmars väntan i smällvärmen och en del hazzle med borttappade engångsrakhyvlar så satt min dusky diamond på handleden. Det bästa var när Eddie viskade till Malin bakom min rygg: "Det där kommer att göra ont!". Och Malin svarar: "Pfft, hon är tuff som en AGA-spis."

Bilder courtesy of Malin miss Punkinwriting Sjöberg

Tungan mot ett 9-voltsbatteri

Tog en sopplunch och en tur kring Davidshall med Ida. Inne på Chique hittade jag den galnaste tröjan! En stor orangeröd sweatshirt med pingvinärmar och en broderad japansk drake över hela framsidan och ärmarna. "Den är lite som att sätta tungan mot ett 9-voltsbatteri. Man vet att det gör ont men man kan inte låta bli att prova.", sa Ida. 

Jag var tvungen att slicka på batteriet och det gjorde inte ett dugg ont. Men crazy är den! 

Nu har jag lovat Ida en bild från varje stad på min resa med tröjan på. 

Skyller köpet lite på CSS som jag har hårdlyssnat på i veckan. Ganska knäpp video. 

Spanska för nybörjare

Ska man åka till Spanien så måste man kunna spanska så jag har laddat ner en sån där cd-kurs för nybörjare (läs nordamerikaner) 

Kort och gott inkognito

Kix hemmamark har legat i träda. Jag har varit på Roskildefestivalen, varit trött efter densamma och haft fullt upp med att planera mitt nästa äventyr. När folk frågat hur det är med mig och vad jag gjort de senaste dagarna blir svaret: "I´m lost in Morocco." Malin och hennes boys håller dessutom på att väcka rockern i mig igen. Jag tjatar ju om det där bläcket som aldrig blir av men nu kan det kanske bli en tid ganska snart. Dags att rulla hem från jobbet i återigen skadskjutna Felicia. Vi hörs! Ska försöka så lite fler frön här från och med nu...

Blogg blogg blogg blogg

Det här blir fjärde blogginlägget på ett dygn. Men inte här. Roskildebloggen har fått liv. Och där kommer jag att skriva och bambusa för fullt fram till på lördag. Kort och gott får vila. 

Hepp!

midsommar del 2: Snogeholm

Det var en bra idé att förbanna det dåliga vädret med attityden "kom du, du rår inte på mig". Lagom till att vi hade parkerat vid Romeleåsens fot hade det nämligen spruckit upp till en stackmolnig och fotogenisk himmel.
Vi hittade en glänta vid Snogeholmssjön, slog upp tältet, gick på en fotoexpedition med varsin kamera och sen åt vi av vår midsommar-matsäck. Nåväl, jag låter bilderna tala.
Premiär inte bara för kameran utan också för Google Picasa. Lite störigt att man bara kan ladda upp fem bilder åt gången och jag måste fixa färginställningen som gör att bilderna blir lätt gråa efter webbexport men här...

Midsommar vid Snogeholm

midsommar

Jo, som ni kanske fattat vid det här laget så är jag lite för att utmana ödet. Så på detta vädertyngda dygn har jag och Alfred bestämt oss för att tälta vid en sjö utanför Sjöbo. Så jag ignorerar alla bilder jag sett i midsommarreportage från tidigare år på vindtufsade campare som kurar i regnjackor under nästan svart sky. Och jag menar, åtta sekundmeter pålandsvind, det är ju ingenting.

Nu regnar det i Malmö och det ska regna i Ystad enligt SMHI. Men i Sjöbo är det uppehåll. Och det ska inte regna. Nej nej..

Nubbe, sill, Wisby Pils och lågpristält är packat. Nu drar vi. Det här blir åtminstone bra träning inför Roskilde.

Vägarna kallar

I morse hade jag ännu ett härligt E6-ögonblick. I mittgrenen och längs kanterna vid trafikplats Lundåkra står vallmon och vajar i klarrött. Fleetwood Mac förde mig fram mot jobbet.
Just nu sitter jag med ett kli i kroppen och en på samma gång tung andning och exalterad fjäderlätt känsla. Det är helt enkelt så att vägarna och tågspåren kallar på mig. Tecknen är tydliga.

Hur jag stod och suktade efter vintage-jordgloben i skylten på Kjelles i går. Att jag inte kan sluta lyssna på brasilianske Seu Jorge och soundtracket till Wes Andersons och Coppolas underbara Indienresa i The Darjeeling Limited. Att jag just beställde Kerouacs On the Road. Det är ju sån jag är. Går jag in för nånting så går jag all in. Även om det bara funkar på idéstadiet.

Så nu sitter jag och ser mig själv i en stor vit och sval skjorta, chinos, med minimal packning, på väg någonstans. Och jag gör samma sak som när jag var liten/mindre/yngre och slaviskt följde Michael Palin jorden runt på 80 dagar på tv. Och förstörde mammas kartbok genom att dra streck kors och tvärs.

Malmö-Hamburg-Paris-Biarritz-San Sebastian-Madrid-Gibraltar-Cadiz-Marrakech-Agadir medelst tåg, helt själv. På tre veckor. Det ska funka och jag längtar.

Allt för jobbet

Jo, det där med att fotografera på bowlriders gick ju åt pipan när jag blev inkallad att jobba i helgen. Men vad gör man inte för arbetsgivaren?
I torsdags jobbade jag hemifrån eftersom det var dag före tidningsfri dag. Givetvis bråkade uppkopplingen till servrarna. "Kan vara det trådlösa som spökar. Prova att köra nätverkssladden direkt in i datorn.", sa kollegan. Sagt och gjort. Kapade airport extreme, drog och slet i askorta nätverkssladden som befinner sig vid tv:n. Fick igång det. Och sen vågade jag inte dra ut den igen. Så det var bara att möblera för en mysig men knappast ergonomisk arbetsplats.

Under åtta timmar satt jag omväxlande i skräddarställning, sjöjungfruställning och låg ner på mage. Pixel gjorde mig sällskap emellanåt.

Lätt kamera med tung pappersbörda

I am owner of new photographic machine... samt en jävla massa papper.

I förrgår gick merparten av min skatteåterbäring rakt in i Fotovideo. Och jag fick en mycket trevlig Canon EOS 450D. Den är lätt att hålla, är nästan tyst, ger bara ifrån sig ett litet vinande fjjiuuung-ljud när jag trycker av. Och hittills verkar den hålla vad tillverkaren utlovar. En både ergonomiskt lätt och lättanvänd kamera med det bästa från proffsigare modeller.
Jag blir alltid aningen upphetsad när jag packar upp en nyköpt elektronisk pryl. Sätter batteriet på laddning, känner, smeker, provar mig fram, lusläser manualen. Och här kommer vi till kärnan av problemet.

När jag väl har hittat den 123 sidor långa manualen på svenska har jag redan packat upp och ratat en likadan på norska, danska och finska, samt hittat en fickmanual och en plansch på fyra språk och i lika många upplagor. Helt enkelt en försvarlig hög papper. Förra året såldes 725 000 kompaktkameror och 90 000 digitala systemkameror, enligt Elektronikbranschen. I år väntas handeln sälja 115 000 systemkameror, med i runda slängar 1,5 kilo papper till varje.

Hur många träd är det, tro?

Pappersåtervinningen nästa, sen skällmejl till Canon och i helgen ska jag ut och premiärfota på Quiksilver Bowlriders.

Framåt nattkröken

Det finns något befriande med att bränna nerför E6 i mörkret efter 40 kvällstimmar i hans majestät HD:s tjänst. Axa upp, dra förbi tre långtradare, skruva upp volymen på nattradion som spelar Bed of Roses och sjunga med för full hals.

Lagom till omläggningsarbetet insåg jag att framrutan var hopplöst skitig av en veckas krossade insekter. Så jag stannade på Milstolpen. Jag och grabbarna i upphottade sport-toyotor och sänkta Peugeot 207:or, vill säga. Det blev en grillad med Felix sötstarka senap som chockade mig med sveda i näsan, och en skumbanan som färdkost.

Samtidigt som jag blinkade höger vid Kronetorp Norra så valde nattradion att förföra mig med Jason Mraz I´m Yours. Superhajpat sleaze men såå skön och gör mig glad i samma genre som India Aries "Video" och Israel Kamakawiwo'oles hawaiianska "Somewhere over the rainbow" gör.

Nu sitter jag här med en nyss uppdrucken femma Balvenie med 12 år färre på nacken än jag. Och lätt, I'm yours.

Jazzlunch hemma

Gillar du konceptet jazzlunch så har jag tre saker att rekommendera.

1. Karl-Martin Almqvists "stretching a portfolio". Ren jävla lyx för öronen!

2. Om du är pank som jag, gör det hemma. Intimt, billigt, trevligt. 

3. Själva soppan då, för soppa ska det va. 

Själv tog jag en kik i frysen/kylen/skafferiet och hittade detta: 

5-6 kuber fryst spenat.

En rejäl näve färsk ruccola

En klick smör

En buljongtärning

5 dl vatten

2 dl mjölk

1 msk filadelfiaost

1 liten vitlöksklyfta

salt, peppar

Smält smöret, i med spenaten, buljongtärningen och vattnet samt häll i ruccolan när spenaten har tinat. (Kör samtidigt på ägg i en annan gryta som får bli hyfsat hårdkokta.) 

Låt soppan puttra nån minut. I med mjölken och filadelfiaosten som smälter och låt det koka ihop. Pressa i vitlöken och krydda. Smaka av och mixa slät och låt svalna nästan helt. Det är sommar, klart soppan ska vara sval. I med ägghalvor, ät en grov macka till.  

Räcker till ett svinhungrigt soppfreak, två större förrätter eller tre-fyra appetizers. 

Mumma! 

Had my pic taken

Jag blev just fotograferad i studio. Sedan typ en vecka är det nämligen klart. Jag får åka till Roskilde för HD och dessutom blogga om stämningen på camp, all bra musik, skojiga händelser och människor. Så om några veckor tar jag ett ännu större kliv ut i bloggvärlden och lär väl få trampa lervälling på kuppen. Vem vet, sen kanske även Kix får en egen reggad sajt och hoppar över till wordpress. Det om det, senare.

/Bloggopop

TV-bryderier

Vi funderar på en ny tv-lösning hemma. Det ledde till ett följande replikskifte...

it-nörden Alfred: Vad tror du om att kasta ut TVn och köpa en liten dator (mac min) och en skärm/platt-TV som är typ 24-38 tum och ett TV-kort?
inte fullt så nördiga men mycket-vill-ha-mera-Christin: Inte mindre skärm än vad vi har nu. hellre större. 24 är ingenting. 50!!!
asketen Alfred: Varför ska vi ha en så jävla stor TV för?
kreditvärdiga Christin: För att jag känner för det.
förnuftiga Alfred: Bra argument ;)
sensibla Christin: Din mamma sa ju att man ska lyssna till det lilla barnet som bor i hjärtat. Mitt lilla barn skriker: stooor tv!!!

Jag undrar just vad en konsumtionsteoretiker hade sagt om mig...

Roskilde

Jag beslutade just att det blir Roskilde i år - come rain or shine. Formerna för trippen är fortfarande under förhandling men verkar lovande. Vädret vågar jag inte spekulera om, i fjol var det gräsligt. Men enligt min pålitiliga vän och Roskildeveteran Jens regnar det aldrig två år i rad. Håller tummarna. Men jag har ju alltid gummistövlarna från Tjallamalla som är vana vid vattenpölsplask, som här på Hultsfred 2005. Fantastisk bild!


Uppdatering efter kommentarer på bildens äkthet: Det ÄR jag! Hänvisar till fotograf Stefan Krantz om ni inte tror mig.

Soft jazz

Som ni säkert har förstått så är jag biten av the joggingbug. På jogg.se som jag nämnde innan kan man googlemappa och mäta ut sina löprundor och dela med sig av. Very hurtigt och web 2.0. Här är min. Jag var på väg ut i kväll också men kände mig lite sliten och ruggig. Så det blev en lugn kväll som jag ägnade åt jazzrecension inlindad i stora koftsjalen som jag stickade för några år sen och med en kopp yogi-te som smakar ingefära och citron och en klutt honung. Håll utkik efter Miriam Aïda på skivsajten på fredag.

Motionera mera

I går tog det två timmar att komma hem från jobbet. 17.10-tåget gick 17.36, fick elfel med automatiska inbromsningar, körde i 30 knyck mellan Kävlinge och Lund - där det stannade och alla fick baxa sig på ett redan knökfullt pågatåg. Stämpla kortet, hämta blankett, frikort tack!

Efter den upplevelsen satt det riktigt fint med en lång löprunda förbi Värnhem, Rörsjöparken, runda kanalen förbi polishuset, via Centralen och MAH, ut till gåbryggan i Västra hamnen, upp förbi Kronprinsen, Davidshall, Kungsgatan - hem. Det känns i benen i dag kan jag säga men jag kände den där friheten och lugnet som kommer av att jogga vid vattnet i skymningen. Så nu är jag taggad inför säsongen. Jogg.se är bokmärkad.

Sandra tipsade också om ett sjukt roligt test på nätet - Are you british in bed? Plus för den extremt snygga flashanimerade sajten och tanten som guidar genom testet. Grattis till mig! Jag är 60 % taiwanes i sängen.

Luftslott

Det blir ingen flytt. I går kväll insåg jag vikten av erfaren svärfar och noggranna kalkyler. Så 4,30 var takhöjden på vårt luftslott och det sprängdes med kraft ungefär vid 22-tiden i går. Tur var nog det. Hade inte varit så kul att leva för 40 respektive 1000 kronor när alla fasta kostnader är betalda. "40 spänn får man mycket för", sa min vän André. "Med påtår blir det i alla fall 7 koppar kaffe på Grannen! :D" Just Grannen, som ligger runt hörnet från oss är vi glada att vi slipper flytta ifrån. Ola, Alex och Jennie förgyller vår vardag med skön humor, grymt kaffe och svingoda mackor. Så vi blir kvar på Värnhem ett tag till. Imorrn ska jag lämna in min fina Fram King-cykel från 70-talet som behöver lite sommarpiff. Den köpte jag i Teckomatorp via gamla Rubbet. Håll utkik efter nya Rubbet (som har tappat ett e). Mindpark lanserar snart...

Vänd upp och ner och flytta

I går var det tanken att det skulle bli återträff med Budapestgänget hemma hos oss men ingen orkade uppbåda energi. Så då sket vi också i det - och beställde slafsmat på nätet. På Just-eat.se kan man beställa pizzor, bakad potatis, shawarma och thai från ett antal restauranger. Beställ, pröjsa med kort och 40 minuter senare kommer maten till dörren. Väldigt bekvämt. Vi beställde från Big Mamas pizza. Alfreds peperoni/ananas var helt ok. Min bakade potatis med räkor, smält ost och rhode island-sås var minst sagt så där. Vi har fått för oss att vända upp och ner på lägenheten och röja ur gammal skit. Katterna springer hinderbana. Och så flyttar vi nog till Elverket! Det blir ball. I morgon ringer jag och tackar ja... till 4.30 i takhöjd. Yeah!

Budapest

Ja men så där då, nu är jag officiellt tillbaka i verkligheten igen. Det tog ett tag. Håll i dig och ha tålamod med textlängden. Här kommer berättelsen om Budapest.

Landade på Sturup strax efter lunch i onsdags. Då hade jag festat varje kväll i fyra dagar och sovit max fyra timmar per natt. Jag härjade som en hunn på stäppen. Voila: Sambuca!

Men vi lyckades också vara lite turistkulturella och gå på terrormuseet, bada termalbad och åka vattenkarusell på Szechenyi-badet och smälla av tusen foton på statyer inne på slottsgården i brännhet sol.




Alla behövde smörj.


Det bestående intrycket från Budapest är (utöver stora portioner stabbig mat) att det är en surrealistisk stad. Den är tokigt vacker och grön med Donau som pulsåder. Samtidigt får staden dras med en hel rad både fula och vackra rester från socialismen. Vill du verkligen förstå så rekommenderar jag en tripp till ovan nämnda terrormuseum och statyparken en bit utanför stan.


Och om du som vi får till ett studiebesök på Magyar radio, Ungerns SR. Tyvärr fick man inte fotografera där inne så jag kan bara beskriva.
Det var helt enkelt som att hamna i en teleportör till 50-talet. De sänder digitalt, med systemet Dalet, men huset har ingen rört vid på 50 år. Vi snackar breda teakbruna panelväggar med metallister, stora analoga klockor och idel brunt och orange i inredningen. Vår guide var en liten grå Alfred E. Neuman i grå kostym - som hämtad ur en Roy Andersson-film.

Men för den delen räcker det med att gå ut på gatan för att se östreliker. Trabanten får väl knappast anses vara estetiskt vacker. Men denna lille indiepoppare till bil ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror dock inte att Budapestborna tycker som jag.



Nu har jag inte ens hunnit gå in på Rendörség-historien. Men den förtjänar ett eget inlägg. Hepp!

Run for Budapest!

Det här blir kort. Taxin till Sturup går om 25 minuter. Ikväll blir det middag på restaurang Kispipa (smaka på det ordet). Imorgon kan jag mycket väl få köra Trabant! Liten tjej i liten bil i Östeuropa. Vilken dröm. Nu: borsta tänderna, på med solbrillorna, iväg. Hepp!

Fjortisbambuser på tåget

Varning! Vad du än gör... släpp aldrig en mobil med bambuser i händerna på tre publicistiskt medvetna men något afterwork-berusade och uttråkade webbredaktörer på ett tåg mellan Helsingborg och Malmö.

Det slutar lätt med att klipp som detta på mig och vännerna och kollegorna Mindpark-Sandra och punkinwriting (aka Flogging Malin) visas till allmän beskådan. Nåväl, vi bjuder på den och creddiga Mymla var en av dem som följde oss via Jaiku och verkade road. Märks det förresten att det var en afterwork med web 2.0-människor?



PS. Fick du inte nog av oss finns det två klipp till här.

Ung, gammal, gammal, ung

Det här med ålder är något relativt, brukar man ju säga. Lustigt, det stämmer.

Häromdagen gjorde jag ett (fantastiskt pålitligt) vuxenpoängstest på Facebook. Jag kände ju på mig vartåt det skulle barka. Och när den hade tagit mina svar om pensionssparande, coop-kort, bonuscheckar och bilägarskap i beräkning så fick jag åldern 37.
Jag är alltså e g e n t l i g e n 14 år äldre än min kollega Anders som har villa, kombi, troligtvis mycket fetare lön än jag och barn på väg. Han var ganska nöjd.

Skönt då att jag kunde dra ner min medelålder drastiskt med gårdagens aktiviteter. Jag och min käraste såg solen gå ner över Öresund till en coop-picknick: färdig sallad och folle. När det hade blivit för kallt att sitta still gick vi in mot stan igen och insåg att det var dags att prova den gigantiska lekplatsen som ligger bakom Malmömässan. Swiiish, sa det nerför rutschkanan. Jag skrattade som en glad unge. Och klätterställningarna var en utmaning till och med för en vuxen kvinna som jag själv.

Men...å andra sidan...är ju inte längre än en snabbväxande 12-åring. Ganska liten på jorden.

Inspirationspeak

Det är en bra period just nu. jag känner mig allmänt peppad på livet och jobbet. Det kan bero på våren, fantastiska dansanta ögonblick på Jeriko och att det är lite allmänt jazzigt i livet.

Men framförallt hjälper det till att jag har fått in lite recensionsinslag bland webberiet. Så här bra var Tummel på Dunkers konsertsal i förra veckan. Till nästa vecka blir det en skivrecension. Gött!

För andra gången har jag också dykt upp i kollegan Linda Larssons blogg. Första gången var det yogaposerande. Denna gång med magstöd och en stil som osar struntseriös musiklärare. Men roligt på jobbet har vi i alla fall.

Nu så!

Äntligen var jag, Alfred och hans minneskort hemma samtidigt. Det innebär bilder från Uardajubileet och på den omtalade klänningen och sjalen. Jag vill varna känsliga läsare (Malmöbor) för starkt studentikosa inslag. ;)


Sjalen stickade jag alltså under en dryg vecka efter eget uppfunnet mönster. Arbetet hade inte gått utan den ovärderliga Stickhandboken. Där finns både beskrivningar, tips och oändlig inspiration. Garnet är av alpackaull och köpt på Irmas hus i Malmö (38 kr/nystan, ungefär 5 gick åt). Jag lade upp 58 maskor med dubbelt garn på 4,5-stickor. Stickade 32 varv (8 omgångar) korgmönster i början och gick därefter över till slätstickning där jag ökade med två maskor bredvid mittmaskan på vart fjärde varv tills den mätte 42 cm i bredd (80 maskor). Stickade sedan 25 cm slätstickning. Nu hade jag kommit halvvägs och stickade vidare enligt samma mönster, men omvänt. Dvs 25 cm slätstickning, sedan ta in två maskor kring mittmaskan och avsluta med 8 omgångar korgmönster. Voila!

Specialtappat Uardaöl, lundensisk jubileumsbesk och Uardapunsch. Nåt annat går givetvis inte för sig. Höjden av studentikositet!

Efter sillen, krokodilkorven och apistjuren – punschglassbomb med blandade bär och frukt. Sagolikt gott!

Hipp-Hipps Johan Wester var glad i hågen, möjligtvis i hatten också för den delen. Den gröna gördeln betyder att han är med i Uardaakademien.


Örhängena är förresten inhandlade på Tjallamalla vid Davidshall i Malmö. Förutom att de är skitsnygga så bildar de ett litet vindspel som susar när man går. En liten kuvertväska lyckades jag också knåpa ihop av fliselin och klänningstyget. Några klipp, strök på fliselin på avigsidan, sydde ihop och satte fyra tryckknappar på insidan.

Och så var det klänningen! I mörkt sandfärgad satin. Här nedan ser den ut att vara i ett stycke men består i själva verket av ett korsettliv med snörning i ryggen och en lång kjol med ett litet släp. Mönster, tyg och allt annat inhandlades på Stoff & Stil på Svågertorp. Vi ändrade lite i mönstret till korsettlivet. En dum idé som ledde till otroligt mycket merarbete. Men till slut blev det bra! Vi fick hjälp av mammas skräddare att sy in blixtlåset så det drog upp kostnaden men förutom det kostade materialet cirka 600 kronor. Hyfsat billigt för en unik balklänning.

Efter en fyra timmars sittning och ett gäng turer foxtrot till Öresound big band åkte klackarna av och sköna ballerina på. En paus på en lastpall i konsertsalen satt fint.

Hemma var jag som bekant först när solen hade börjat gå upp och vårfåglarna hade börjat kvittra. Sköna maj, välkommen!

lite under vädret

Såg kronprinsessan gå och bada med spexensemblen, drack grumlig, åt korv som påstods innehålla 30 % krokodil, och apistjur - "den mest kända av Egyptens heliga djur. Han dyrkades i sitt tempel i Memphis." Fyndig Tenganmeny helt enkelt.
Dansade. Hemma 06.00. Sov en timme. BRAAAAK - glaskruka med växt i golvet, lecakulor och jord överallt, ett oskyldigt *mjau* från Pixel. Somnade om. Vaknade 14.00. Gick en runda. Stopp 1: affären med det töntigaste namnet nånsin; "Hemmakväll Yeez". Två rullar, två liter cola, ett halvt kilo godis. Stopp 2: Kebabhaket. Soffhäng med film, småprat med alfie under täcket, somnade i soffan efter två varma mackor.
Ni har fortfarande inte fått se klänningen, I know. Men nu orkar jag verkligen inte. Godnatt!

Offline, not flatline

Jag lever!
Men ett tag där var jag nere för räkning (läs 37,6 graders feber i en liten sönderstressad kropp). And I´ve got news! Efter mycket om och men, tandagnissel, nästan bråk, ofrivillig akupunktur, svett, tvivel och en miljon provningar är både klänningen och sjalen klara. Nu återstår att svänga ihop en liten kuvertväska och:

köpa glansspray, vanligt spray, underkläder, matchande smink, 12 minuter i solariet, örhängen...och, vad har jag glömt? It´s hard work looking faboulous.

Bildbevis och rapporter utlovas så fort jag vaknat igen på söndag eftermiddag. Nu är det dags att gå ut på stan. Om jag får upp den tjocka svarta katten ur mitt knä vill säga.

Fett fel, feber och fastfood

-Det är inte snytet ur näsan att sy en balklänning, säger mamma och lägger av en karaktäristisk Perssonsuck.
Kvällen slutade i stor osäkerhet och ett antal delar som vi sprättat loss igen. Morgonen började ungefär på samma sätt. Vi var fortfarande vid gott mod men hade ännu inte klippt hälften. Sen gick det utför....

10.30: Jag börjar nysa (mer än vanligt) och producera omåttliga mängder snor.
12.00: Jag har tagit ibumetin och ligger nerbäddad fullt påklädd under täcke och filt - och fryser.
12.30: "Fan också!" Mamma inser att hon har ritat mönsterpassmärken på rätsidan av klänningstyget. Hon vill lägga ner alltihop. Jag förstår henne men förklarar vänligt men bestämt, som hon ofta gjort för mig, att det är inget alternativ.
12.45: Gör om, gör rätt. Jag ritar och klipper om fem av sju delar.
17.50: Har fått en färdigrätt från Malmborgs, en cola och mer ibumetin i magen. Mamma nålar ytterdelen av korsetten. Jag ska trä i stålfjärdrarna i foderdelen.

Det finns onehitwonders som säger allt. I get knocked down, but I get up again!

Matpaus - torsk med bulgur

Ok! Foderbitarna är fliselinade och sicksackade och snart ska det tråcklas och provas. Det tar tid, vi är sjukt noggranna (eller snarare mamma som mest sköter maskinen) medan jag stickar på sjalen.

Men vi behövde mat så jag tänkte passa på att dela med mig av den goda middagen som jag gjorde av det mamma hade hemma. Inget konstigt, jättelätt att göra men fantastiskt gott och nyttigt.

Ugnsstekt torsk med bulgur (2 pers)

2 torskfiléer

1,5 dl fullkornsbulgur

2 dl wokgrönsaker

1 citron

olivolja

salt, peppar

cayennepeppar, garam masala, paprikapulver

Tina två torskfiléer. Häll lite olivolja i botten på en ugnsfast form. Lägg i fiskfiléerna och riv lite citronzest över, salta och peppra. (Vänd filéerna och krydda andra sidan). Sätt in i ugnen på 225 grader i 10-12 minuter.

Koka bulgur direkt när du satt in fisken. Stek upp wokgrönsakerna i olivolja och krydda med cayennepeppar, garam masala och paprikapulver.

När de är mjuka och har fått färg, vänd ner bulgurn. Häll eventuellt på lite mer olja för att det inte ska bränna fast. Smaka av med salt och saft från citronen.

Servera med en citronklyfta som sig bör och ett glas chardonnay.

Apropå torsk: känner du dåligt samvete över de stackars utrotningshotade torskarna så passar den här bulgurwoken säkerligen till lax, kyckling eller vegetariska bitar av quorn eller soja. Bor du i Öresundsregionen så köp torsken av den lokala fiskaren. Här är bestånden fortfarande hyfsat stora.

Stela ryggar, onda knän

Vad har vi gett oss in på?
Ett tiotal delar ska nålas, märkas för sömsmån och klippas - gånger tre - i fodertyget, fliselinet och klänningstyget. And that ain´t even half of it! Det börjar kännas i ryggen...

och knäna...

Nånting säger mig att vi kommer att hålla på hela natten. Party!

Klänningsprojektet är sjösatt

Så var vi igång. I går eftermiddag började vi på balklänningen. Tyg, fodertyg, mönster, tråd, band, plastfjädrar till korsetten och flicelin låg utlagt i vardagsrummet.

Mor min var lätt nervös inför projektet och eftersom hon tillämpar principen "marsch framåt men med försiktighet (och gärna hängslen och livrem)" så tänkte hon att det var smart att göra en provmodell av korsetten först. Fram kom ett gammalt lakan, mönstret lades ut, klipp klipp.





Sen sydde vi helt enkelt ihop det enligt mönstret och vips så hade jag en korsett i blekgult bomullstyg!


Redo för bal? Knappast. Men nu kan vi modifiera mönstret lite och göra det feträtt med det riktiga tyget. Så nu kör vi!


Läs mer sen.

Vad är ett Kix?

Jag fick just lära mig något nytt. Skickade min blogglänk till kollegan Ola, som för övrigt också bloggar. Han ställde genast frågan: "Vet du vad ett kix är?"

Nej, sa jag nyfiket. Genast fick jag förklarat för mig att ett kix är en pingisterm – när man träffar bollen på kanten av racket så att den flyger iväg åt helt fel håll.

Plötsligt faller allt på plats. Alla snedsteg, oväntade händelser, mina galna spontana upptåg och rusiga framgångar. Jag är en pingisboll som läggs upp och siktar på en perfekt träff i motståndarens bortre hörn men som istället flyger rakt upp i taket.

Stickarm

Uj, nu har jag varit dålig på att blogga igen. Kan bero på att jag jobbat, jobbat mer och stickat mest. Har bestämt mig för ett inte så litet projekt. Jag ska sy en balklänning och sticka en sjal att ha till. Klänningen, eller snarare kjolen med släp och korsettliv, ska bli till i helgen. Blev inspirerad av en väldigt duktig ung sömmerska som gjort en film där hon syr sin studentbalsklänning. Instruktionsfilmen hittar du här.

Sjalen har jag redan börjat på och sticket får nu följa med överallt för att jag ska bli klar i tid. Tåget till och från jobbet är till exempel ett bra ställe. Kruxet med projektet är att min redan begynnande högra musarm håller på att förvandlas till en ömmande stickarm. Uttrycket "vill man vara fin får man lida pin" är giltigt i många sammanhang. Nu är det dags att jobba lite men följ mitt sömnadsäventyr här på bloggen.