Jag gav henne snabbt ett värdigt namn. Men det är old news.
En svinkall eftermiddag några månader senare köpte jag min Fram King-cykel av en annan man. Vi gjorde affär vid Pågatågstationen i Teckomatorp. I söndags insåg jag att Felicias lillebror i min fordonsfamilj också behöver ett namn. Efter en härligt bastant brunch på Southern Kitchen Café fick jag hjälp av min vän Stefan. Frank! Ett ypperligt namn och dessutom en gammal Kentlåt förknippad med ljuva högstadieminnen.
Felicia och Frank. Visst är det underbart pop-poetiskt?
2 kommentarer:
I'm always frank and earnest with women. Uh, in New York I'm Frank, and Chicago I'm Ernest.
Jevlett dålett mä uppdateringar nu du!
Skicka en kommentar