lördag 7 februari 2009

Christin Perssons eviga ögonblick

Såg Maria Larssons eviga ögonblick i går. Och fascinerades. För det är något speciellt med gamla bilder. Min mor har en hel vägg med gamla härliga svartvita foton på sig själv, syskonen och mormor och morfar. 

Det är lätt att ta dem för givna, som vilka bilder som helst. Men Jan Troells ord i (den numera obligatoriska extradokumentären) på dvd:n fastnade. "Det där undret med att fotografera finns inte på samma sätt i dag när man fotograferar digitalt". Visst är han aningen finkultur-förmäten och konservativ men han har en poäng. Jag tar aldrig det där koncentrerade andetaget när jag ska knäppa en bild med min EOS 450D. För jag kan ju slösa, som Troells motpol, it-gurun Chris Anderson skulle säga. 

Jag kan se bilden av min busiga mamma i tio års åldern. Hon sitter på huk på en sommargräsmatta och skrattar. Skuggorna och ljuset på hennes kinder och bara knän är perfekt fångade och jag vet att fotografen hade en chans att fånga det. 
(Hade velat slänga upp den här nu men där är ju kruxet med gamla bilder att jag måste ta ut dem ur sin ram, scanna, ladda upp.)

Men jag är sugen på en gammal lådkamera att leka loss med. Jag är inte tät just nu så den måste vara billig. 
Indiepopvarianten är en Holga. Men där tycker min personlige vintagekamerarådgivare Henrik att: "då kan du lika gärna köpa en bra kamera för samma pengar och smeta fett på linsen". 
Så det lutar åt en Zeiss Contessa, kanske en Agfa Isolette eller en Rolleicord. Mot blocket!

3 kommentarer:

Johan sa...

Haha, det låter precis som Henrik :)

Anna Nilsson sa...

På den gamla goda tiden, F.D.K (före digitalkameran) la jag 3-400 spänn i månaden på framkallning. Jag trivs rätt bra nu. :)

Anonym sa...

Du kan ju också, förstås och eftersom du har en EOS 450D, fotografera av den bild du vill ha in på din blogg.