Att vara med i alla kanaler

Min nya chef pratar ungefär fem gånger om dagen om att jobba i tre kanaler; papper, webb och mobil. Det börjar bli ett mantra. 

Låt mig förtydliga. Jag har ett vik på Sydsvenskans informationsavdelning och skriver för intranätet. Och ambitiöst hurtig och ny på jobbet som jag är så snackade jag till mig att få rapportera från Media Evolution där tidningen var medarrangör. Det gav mig en tankeställare om dagens krav, framförallt på journalister, att vara med överallt och hela tiden.

För plötsligt var jag framme på Luftkastellet efter en cykeltur på 11,2 kilometer med Animal Collectives fantastiska Merriweather Post Pavilion (Spotify) i öronen. Och där stod jag, duggregnsfuktig och andfådd mitt bland ett överflöd av trendiga tjocka svarta bågar, med en uppkopplad bambusermobil tryckt i nyllet. "Rakt ut på webben!" sa Newsdesks Kristofer Björkman på bred nollåttska och pytsade ut en iphonebild från salen på flickr. Framför mig stod en perfekt stajlad Ebba von Sydow. 

Lilla My-knuten heter von Sydow i efternamn

"Vad gör jag här?", tänkte jag panikartat. För det har ju slagit mig att jag är en late adopter, en sengångare eller som djuret heter på engelska (mycket roligare): a three toed sloth.

Ok, jag har tio tår, men jag är oftast hopplöst sen och känner mest för att koppla ner. Har jobbat på en av Sveriges ledande webbredaktioner i drygt ett år och haft en otroligt peppande och energisk sufflös i Sandrina som föreslagit: "starta en it-blogg" och "skriv om Spotify", långt innan Lilla gumman startades och medan Spotify bara fanns som beta. Men icke. 

När folk jaikuar en gång i timmen, börjar citera Same Same But Different på redaktionen och berättar om stressen med att kolla sina 300 blogginlägg per dag via rss så vill jag bara använda mina tre klor och långsamt kravla mig upp i ett skyddande lövverk. 

Jag hörde häromdagen att bara genom att läsa en papperstidning en söndagsmorgon så tar vi emot lika mycket information som en person levandes på 1600-talet fick under hela sitt liv. I dag filtrerar hjärnan bort 90 procent av alla sinnesintryck för den orkar inte ta in allt. 

Jag är turligt nog inte ensam. NY Times freakonomicsblogg sökte för ett tag sen råd till kroniska late adopters som sig själv. Men han kanske har kommit ikapp.

Kanske håller jag till och med på att få upp hastigheten. Jag sitter trots allt här med mitt mobila bredband, har just mikrobloggat på Twitter om att jag långbloggar här (och nu skrev jag ju här om mitt mikrobloggande). Det är en nätbaserad korsbefruktning som ligger helt rätt i tiden, och som nog bara har börjat. För att citera Pia Rehnquist, chef för Sydsvenskans ekonomiredaktion, på ME häromdagen: "De flesta av oss som är här kanske inte är loket som leder utvecklingen, men vi visar att vi är med på tåget."  

Själv bloggar jag från min säng, med ett leende på läpparna. Och jag sneglar ut från lövverket då och då när jag känner för det, utan stress. 

   sengångare (folivora)