Landade på Sturup strax efter lunch i onsdags. Då hade jag festat varje kväll i fyra dagar och sovit max fyra timmar per natt. Jag härjade som en hunn på stäppen. Voila: Sambuca!
Men vi lyckades också vara lite turistkulturella och gå på terrormuseet, bada termalbad och åka vattenkarusell på Szechenyi-badet och smälla av tusen foton på statyer inne på slottsgården i brännhet sol.
Alla behövde smörj.
Det bestående intrycket från Budapest är (utöver stora portioner stabbig mat) att det är en surrealistisk stad. Den är tokigt vacker och grön med Donau som pulsåder. Samtidigt får staden dras med en hel rad både fula och vackra rester från socialismen. Vill du verkligen förstå så rekommenderar jag en tripp till ovan nämnda terrormuseum och statyparken en bit utanför stan.
Och om du som vi får till ett studiebesök på Magyar radio, Ungerns SR. Tyvärr fick man inte fotografera där inne så jag kan bara beskriva.
Det var helt enkelt som att hamna i en teleportör till 50-talet. De sänder digitalt, med systemet Dalet, men huset har ingen rört vid på 50 år. Vi snackar breda teakbruna panelväggar med metallister, stora analoga klockor och idel brunt och orange i inredningen. Vår guide var en liten grå Alfred E. Neuman i grå kostym - som hämtad ur en Roy Andersson-film.
Men för den delen räcker det med att gå ut på gatan för att se östreliker. Trabanten får väl knappast anses vara estetiskt vacker. Men denna lille indiepoppare till bil ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror dock inte att Budapestborna tycker som jag.
Nu har jag inte ens hunnit gå in på Rendörség-historien. Men den förtjänar ett eget inlägg. Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar