Nu så!

Äntligen var jag, Alfred och hans minneskort hemma samtidigt. Det innebär bilder från Uardajubileet och på den omtalade klänningen och sjalen. Jag vill varna känsliga läsare (Malmöbor) för starkt studentikosa inslag. ;)


Sjalen stickade jag alltså under en dryg vecka efter eget uppfunnet mönster. Arbetet hade inte gått utan den ovärderliga Stickhandboken. Där finns både beskrivningar, tips och oändlig inspiration. Garnet är av alpackaull och köpt på Irmas hus i Malmö (38 kr/nystan, ungefär 5 gick åt). Jag lade upp 58 maskor med dubbelt garn på 4,5-stickor. Stickade 32 varv (8 omgångar) korgmönster i början och gick därefter över till slätstickning där jag ökade med två maskor bredvid mittmaskan på vart fjärde varv tills den mätte 42 cm i bredd (80 maskor). Stickade sedan 25 cm slätstickning. Nu hade jag kommit halvvägs och stickade vidare enligt samma mönster, men omvänt. Dvs 25 cm slätstickning, sedan ta in två maskor kring mittmaskan och avsluta med 8 omgångar korgmönster. Voila!

Specialtappat Uardaöl, lundensisk jubileumsbesk och Uardapunsch. Nåt annat går givetvis inte för sig. Höjden av studentikositet!

Efter sillen, krokodilkorven och apistjuren – punschglassbomb med blandade bär och frukt. Sagolikt gott!

Hipp-Hipps Johan Wester var glad i hågen, möjligtvis i hatten också för den delen. Den gröna gördeln betyder att han är med i Uardaakademien.


Örhängena är förresten inhandlade på Tjallamalla vid Davidshall i Malmö. Förutom att de är skitsnygga så bildar de ett litet vindspel som susar när man går. En liten kuvertväska lyckades jag också knåpa ihop av fliselin och klänningstyget. Några klipp, strök på fliselin på avigsidan, sydde ihop och satte fyra tryckknappar på insidan.

Och så var det klänningen! I mörkt sandfärgad satin. Här nedan ser den ut att vara i ett stycke men består i själva verket av ett korsettliv med snörning i ryggen och en lång kjol med ett litet släp. Mönster, tyg och allt annat inhandlades på Stoff & Stil på Svågertorp. Vi ändrade lite i mönstret till korsettlivet. En dum idé som ledde till otroligt mycket merarbete. Men till slut blev det bra! Vi fick hjälp av mammas skräddare att sy in blixtlåset så det drog upp kostnaden men förutom det kostade materialet cirka 600 kronor. Hyfsat billigt för en unik balklänning.

Efter en fyra timmars sittning och ett gäng turer foxtrot till Öresound big band åkte klackarna av och sköna ballerina på. En paus på en lastpall i konsertsalen satt fint.

Hemma var jag som bekant först när solen hade börjat gå upp och vårfåglarna hade börjat kvittra. Sköna maj, välkommen!