Fett fel, feber och fastfood

-Det är inte snytet ur näsan att sy en balklänning, säger mamma och lägger av en karaktäristisk Perssonsuck.
Kvällen slutade i stor osäkerhet och ett antal delar som vi sprättat loss igen. Morgonen började ungefär på samma sätt. Vi var fortfarande vid gott mod men hade ännu inte klippt hälften. Sen gick det utför....

10.30: Jag börjar nysa (mer än vanligt) och producera omåttliga mängder snor.
12.00: Jag har tagit ibumetin och ligger nerbäddad fullt påklädd under täcke och filt - och fryser.
12.30: "Fan också!" Mamma inser att hon har ritat mönsterpassmärken på rätsidan av klänningstyget. Hon vill lägga ner alltihop. Jag förstår henne men förklarar vänligt men bestämt, som hon ofta gjort för mig, att det är inget alternativ.
12.45: Gör om, gör rätt. Jag ritar och klipper om fem av sju delar.
17.50: Har fått en färdigrätt från Malmborgs, en cola och mer ibumetin i magen. Mamma nålar ytterdelen av korsetten. Jag ska trä i stålfjärdrarna i foderdelen.

Det finns onehitwonders som säger allt. I get knocked down, but I get up again!