Masochist?

När jag summerar veckan så inser jag att den (faktiskt) har varit till bristningsgränsen fylld av smärta och lidande. Delvis självvalt och delvis påtvingat. 

Värmde upp i måndags med 38 graders feber och kräkningar och levde med efterdyningarna i tisdags. Det var ju bara dryga 30 utomhus och i mitt sovrum så det var ju inte så farligt...

Onsdag: Redan nämnda tatuering! Helt och hållet självpåtaget och njutningsfullt. Men det kändes ju.

Torsdag:  Lite efter 11 knatade jag glad in i hågen på Studio Cera och la mig på bänken. RITSCH! RATSCH! Och så var bikinilinjen och underbenen släta och redo för sol och bad. När jag kommenterade smärtan och berättade för vaxningsdamen att jag hade tatuerat mig dagen innan fick jag en sned blick och ett: "Tycker inte du om dig själv?" Min motfråga blev: "Men hur är det med dig? Gillar du att tillfoga andra smärta i och med ditt yrkesval?" Hon pausade, log och sa: "Om jag är sadist så är du masochist. Det är självvalt." Sen: RITSCH!

Jo, mycket riktigt. Vid fyratiden på eftermiddagen kom jag ju på att hepatit A-vaccin är bra att ha när jag åker till Marocko. Knatade hemifrån igen. Kvittrande sjuksköterska: "Nu kniper jag lite här, och så känns det lite och sen kan du bli lite öm efteråt!" SPRUT!

Kanske bor det en liten liten masochist i mig trots allt.